DELA
© Nya Åland

Han är Dhile i Sund och Gösta i stan

Dhile Bryggman fyller 70
Namn: Dhile Gösta Emanuel Bryggman.
Född:
Den 14 februari 1941 i Sund Finby.
Bor: I Sund Svensböle.
Yrke: Pensionerad från tjänsten som verksamhetsledare och sportchef i Ålands fotbollförbund (tidigare bolldistrikt), 1971 – 2006.
Familj: Fru Gunborg och barnen Marie, Linda och Peter, med familjer, fem barnbarn.
Födelsedagen: Firar inte nu, är bortrest.
– Jag firar när gräset är grönt och fåglarna sjunger.
Jo det är sant. Han har två namn, denne gentleman som kommer farande från Sund Svensböle.
– Jag vet inte varifrån Dhile kommer, jag har antagligen som helt liten försökt säga ”bil” och så blev det något annat. Som det är nu är jag Dhile med alla i Sund, där finns det kompisar som inte ens vet att jag egentligen har ett annat namn. I stan har det oftast blivit Gösta.
Han bestämdes sig för några år sedan. När alla säger Dhile kan han lika gärna heta det. Så har stegade in på Magistraten på Statens ämbetshus och skrev i pappret och vips var han omdöpt.
– En namnexpert tipsade om att jag skulle lägga till det där h:et. Så Dile blev Dhile, då ser det mer ut som ett namn.

Miste armen
Pappa Gösta Bryggman, jo, far och son har exakt namn, var spelman i Sund Finby. Antalet syskon var sju, men varför Dhile som yngste sonen fick faderns namn vet han inte, ännu i dag.
1958 inträffade olyckan som för alltid förändrade hans liv. Han var hos en granne och hjälpte till med vedsågningen när han halkade, föll mot sågbordet och gled baklänges mot cirkelsågen.
– Jag förlorade armen, men jag klarade mig bra tack vare grannens, pappas och en skicklig läkares hjälp.
Ett år tillbringade han hemma, sedan gick han i Ålands folkhögskola och fortsatte till Norrbackainstitutet för invalidutbildning i Sverige. Där blev han bil- och industrilackerare.

Tre händer?
Dhile klarar otroligt mycket sysslor som kräver fingerfärdighet trots att vänsterarmen är borta. Han kan knyta skosnören. Han kan tända en tändsticka.
– På datorn går det med pekfingervalsen. Vid matbordet kan jag bita av med tänderna i stället för att skära upp maten med kniv.
Enligt honom behöver människan knappast två händer. Det går med en.
– Människan är född lat. Ibland kan man undra varför hon inte är född med tre händer, rent av.

Soffsportar
Gunvor träffade han på en ungdomsdans i hemtrakterna. Hon är Sundsdam. Det nuvarande hemmet är ett par hundra meter från hennes barndomshem, och ungefär lika långt från sportplanen Sportkila.
Dhile säger sig ha utövat alla bollsporter som bara går att utöva.
Bordtennis gillade han, och fotboll förstås, friidrott, diskus, som pappa som hade det åländska rekordet på i 30 år och backhoppning – det började han med redan på 1950-talet, med hopp bland annat i en backe bakom gamla Mariehamns tryckeri.
Men det blev inom bowlingen han uppnådde största framgången. Med ett fyramannalag var han med och vann Finska mästerskapen 1977.
– Nu för tiden är jag soffsportare, skrattar han.

Fri från cancer
Men att bara sitta framför tv:n är egentligen inget han trivs till fullo med. Hellre skulle han vilja vara aktiv, med sporter och med sina båda veteranbilar.
– Först blev jag bara trött i benen. Sedan kom smärtan.
Han har haft ont i benen sedan 1994 och ingen verkar komma fram till orsaken. Själv tippar han på borrelia.
Nästa slag blev prostatacancern som upptäcktes 2007, men som han numera är helt fri från.
– Cancer är ett smutsigt ord. Men jag är ett levande bevis på att man kan tillfriskna. Det viktiga med just denna form av cancer är att man kan bromsa den i tid. Därför är det jätteviktigt att låta undersöka sig nu och då som man. I Sverige lär till och med en pojke på 9 år ha drabbats.

Bokföring
Under många år var det som verksamhetsledare, det som senare började kallas sportchef, på Ålands bolldistrikt, sedermera Ålands fotbollförbund han tillbringade sin vardag.
Numera sköter han förbundets bokföring, är självlärt och sitter med sifforna framför datorn nu och då när andan faller på.
– 70 år, det är egentligen inget att fira, säger han. jag tar alltid dagen som den kommer.
Och på söndagarna vet vi var vi har honom: nära en fotbollsplan.

Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax