DELA
© Nya Åland

Håller huvudet klart stämsång och skratt

Fakta/Henrik Forsell 60 år
Namn: Ulf Henrik Forsell, född Lindberg.
Född: den 18 maj 1947 i Kyrkslätt.
Yrke: vice verkställande direktör vid Transmar.
Bor: vid Neptunigatan i Mariehamn.
Familj: hustrun Git, sonen Fred med sambon Josefin, dottern Hannah med maken Raffe, samt de tre barnbarnen Ivan, Bob och Alvin.
Födelsedagen: firas i sommar med nära och kära. Är bortrest nu.
– Jag skulle inte vilja gå tillbaka i tiden och fylla 50 år igen. Jag har mognat som människa de senaste tio åren och är ärligare mot andra, det är kanske både på gott och ont, säger Henrik Forsell, när vi träffas för en Pratstund inför den stundande 60-års dagen.
Henrik Forsell känner sig i dag trygg i sig själv och mår bra, ”har nära till skrattet” som han själv säger.
Så var det inte för tio år sedan, då hade familjen stora ekonomiska problem efter att Henrik och frun Git blivit övertalade ett gå med i en affär som sedan gick i konkurs.
– Nu har vi tagit oss ur det och fått allting upprett efter våra förra kollegors misstag. Men den tiden lärde oss att leva i nuet, säger Henrik.


Jobbet ledde till Åland
Till Åland kom den unga Henrik Forsell tillsammans med sina föräldrar, men efter att hans pappa dog i polio flyttade familjen till mammans barndomshem i Borgå.
Efter att ha hunnit med både skolgång, giftermål och arbete på Kone oy var det ett jobb som avdelningschef på Viking Line som förde honom, och sedan resten till familjen, tillbaka till Åland. Och på Åland har han blivit kvar sedan dess, även om han bytt jobb några gånger längs vägen.
1978 började Henrik Forsell första gången på Transmar, då som försäljningschef, och stannade i tio år. Sedan 1990 är han åter tillbaka i företaget och jobbar med bland annat kundrelationer.
– Jag har fått hjälp av yngre förmågor och har kunnat delegera, så nu finns lite mer tid för visioner. Och det är tvunget för att föra företaget vidare, säger Henrik, och berättar att man står inför en riktig föryngringsboom då många anställda är 40-talister som snart går i pension.
– Vi får in nytt kunnigt folk, så nu är det viktigt att överföra det man har mellan öronen. Det gäller ju även de många kontakter man fått under åren, säger Henrik, som inte känner det minsta vemod inför det faktum att han inte själv får vara med och genomföra allt nytt, eftersom han går i pension om ett par år.
– Jag ser fram emot att gå i pension, men man vill ju lämna något välskött efter sig, säger han.


Tömmer hjärnkontoret
Fritiden ägnar Henrik gärna åt barnbarnen, som han träffar så ofta han bara har möjlighet. Därtill tar han sig tid att regelbundet röra på kroppen. Helst vill han ensam gå en sju kilometers promenad, dagligen, året runt. För att tömma hjärnkontoret, som han säger.
– Det är en slags terapiform. Jag uträttar mycket då jag går min länk.
Musiken är ett annat intresse som följt Henrik genom livet. Han var länge medlem i Harrys bar, bland annat då bandet gav ut en skiva 1999. Men strax efter skivan ombildades gruppen och i dag sjunger och spelar Henrik i gruppen Hugbards, där irländsk musik och även bluegrass, ett förstadium till country, står på repertoaren. Sommaren fylls av spelningar med bandet, som även har planer på att ge ut en skiva.
– I skolan hade jag ju chansen att lära mig musikteori, men då var jag för lat och ointresserad. Så i dag får jag mycket hjälp av Marianne Häggblom och Kim Hansson med att lära mig att följa de små svarta prickarna, noterna alltså. Vi satsar på kvalitativ stämsång, det ger mig mycket, säger Henrik, som förutom att sjunga även spelar banjo och kontrabas.
– En mycket trevlig bekantskap är kontrabasen Helga, som kommer från det forna DDR. Hon är grann och har en smal midja. När man klämmer henne på halsen frambringar hon ljuva ljud, säger Henrik.


Renoverar i Pernå
Resor till Pernå skärgård blir det också med mer eller mindre jämna mellanrum. Där har hustrun Git och hennes bror gemensamt tagit över ett bondställe som gått i släkten. Det stora gamla huset, med stomme från 1700-talet, renoveras efterhand, så här har Henrik haft chansen att öva upp sin händighet.
– Jag har inte tummen lika mycket mitt i handen längre, det är kul när man märker att man lär sig nytt efterhand och klarar av nya saker. Det är otroligt skönt att jobba med kroppen.
Henrik har även påbörjat skrivandet av sina memoarer, men det var ett projekt han startade för cirka tio år sedan och nu har han tagit en paus.
– Jag kom till en viss punkt i livet men kom av mig sedan. Kanske jag fortsätter någon gång, det kan ju vara kul för barnbarnen att läsa i framtiden. Men nu följer jag istället med min sons skrivande istället.


Fotbollsentusiast
Det var via sonen Fred som Henrik kom i kontakt med IFK Mariehamn och fotboll. Fred var fotbollsjunior, men när han senare slutade blev pappa Henrik kvar. Bland annat satt han i styrelsen då klubben skrev fotbollshistoria och tog sin första proffspelare, Stephen Smith, till Åland.
Henrik är IFK-entusiast ännu, men stöder nu klubben bara mentalt och via jobbet genom sponsring.
– Jag tror fortfarande knappt att det är sant att IFK är i ligan. Det är fantastiskt att vi är där – och damerna också, säger Henrik, som går på alla hemmamatcher han kan.

ANNA BJÖRKROOS

anna.bjorkroos@nyan.ax