DELA
© Nya Åland

”Forskare från Asien kom hit för att se på mig”

Fakta/ Harry Jansson, 50 år

Namn: Harry Johannes Jansson.
Född: Den 4 oktober 1959 i Jomala.
Bor: I Jomala Djurvik.
Familj: Frun Birgitta Bergman-Jansson, företagare, och döttrarna Olivia, 9 år, Elsa, 16 och Ida, 20.
Gör: Lagtingsledamot, tjänstledig kommundirektör och företagare.
Intressen: Mycket sport. I år springer han sitt 36:e kanonlopp
Födelsedagen: Mottagning hemma i Djurvik lördagen den 3 oktober från klockan 15 och framåt.

Harry Jansson står framför spegeln på Nedergårds i Buskböle och ser hur blodet rinner ner längs halsen.
Året är 1962. Han har just kört sin trehjuling in i ett taggtrådsstängsel på gården och taggarna har grävt sig in i halsen. Men Harry klarar sig utan allvarliga skador.
– Nog är det en lycklig stjärna man levt under, säger han idag.
Föräldrarna anade att något var på tok. Harry såg dåligt och kunde lika gärna cykla ner i diket eller in i en ladugårdsvägg. Det visade sig att han led av ett medfött ögonfel, som sedan fick namnet Forsius-Erikssons syndrom efter forskarna som upptäckte och kartlade det.
– Jag kom med i deras projekt och fick göra forskningen en tjänst. När jag var 18 år reste jag till Holland och åkte runt till ögonkliniker och blev undersökt. Och forskare från Asien kom hit för att se på mig.
Projektet pågick i tjugo år. Harry led mest av ljuskänslighet och dåligt mörkerseende. Han älskade fotboll men insåg att det inte gick att spela på allvar med glasögon. Och han träffade andra barn och ungdomar som visste att de förr eller senare skulle bli blinda.
– Det är ett handikapp som kommit att prägla mitt liv. Och jag fick en stor förståelse för hur det är att leva med andra handikapp.


Inget bondeämne
Hemma i Buskböle var det hela tiden klart att Harrys storebror Herbert skulle ta över gården.
– Det var en himla tur att vi var så olika, min bror och jag. Jag var aldrig riktigt intresserad av jordbruket. Det som jag fick med mig hemifrån var att man skall göra rätt för sig. Visst gick jag i ladugården, skötte djuren och rensade lök och sockerbetor. Arbetsglädjen och gemenskapen – den delade vi alla.
När han gått fyra år i folkskolan ville han söka in till Ålands lyceum.
– Men föräldrarna tyckte inte att jag var mogen då, och det var ett mycket klokt beslut. Ett extra år i folkskolan gav mig en annan trygghet sedan när jag kom in i lyceet, då hade jag erfarenheterna från idrotten med mig.
Det var där han så småningom blev intresserad av samhällskunskap och historia. Han stannade ofta kvar i klassrummet efter lektionerna och diskuterade med läraren Bo Lundqvist. Och efter gymnasiet blev det studier vid Åbo akademi.
– Jag ville tillbaka till Åland efter det. Jag ville inte flytta någon annanstans eller bli kvar i den akademiska världen.


Jobb kom i vägen
Men flera tunga jobb kom i vägen för hans examen. Först fick han ett vikariat som landskapets kanslisekreterare, sedan gjorde han en utredning om kommunallagen, vikarierade som näringschef –och blev Paf-vd medan Lasse Porko satt i landskapsstyrelsen.
– Mitt råd till alla som studerar är att inte börja jobba innan man har pappren i handen. Jag minns hur jag satt hemma en julhelg och skrev på avhandlingen.
Efter Paf-vikariatet var han handelskammarens chef i fem år, och vikarierade en gång till på näringsavdelningen innan han blev tidningen Ålands chefredaktör 1994. Där satt han tills han 2002 handplockades till tjänsten som Jomalas kommundirektör.
– Jag har varit lyckligt lottad som fått pendla mellan den offentliga och den privata sektorn. Så har jag fått grundkunskapen om hur samhället fungerar och vem man skall tala med när ett problem dyker upp.


Missade EU-chanser
Visst har han som hög tjänsteman haft stort inflytande, men han understryker att det alltid är politikerna som skall ta besluten. Och han är fortfarande irriterad på att lagtinget inte kunde stå enigt när Åland förhandlade in sig i EU på 90-talet. Då var det Harry och den dåvarande kanslichefen Peter Lindbäck som for skytteltrafik till Bryssel.
Åland kunde ha fått sin parlamentsplats och säkrat rätten till vårjakt ända från början, säger Harry i dag.
– Varför? För att Bryssel inte vill ha vita områden inom sitt territorium.
Men när partierna borde ha stått eniga blev det i stället lokalpolitik av det hela. Parlamentarismen gjorde det lätt att stoppa initiativ och läckor till tidningarna försvårade tjänstemännens arbete.


Skatten skall fixas
I förlängningen ledde missnöjet med EU-inträdet till självständighetsrörelsen Ålands framtid, där Harry ett tag jobbade sida vid sida med sin gamla ungcenterkollega Anders Eriksson. Det slutade med att Harry bytte parti mitt i mandatperioden och lämnade oppositionen för en plats i centern.
– Ibland måste man tänka på sig själv, och vara i ett fungerande system.
Att landskapet skall ta över beskattningen från riket ser han som ett måste. Men när?
– Innan jag fyller 60 skall det vara fixat.

PATRIK DAHLBLOM
patrik.dahlblom@nyan.ax