DELA
© Nya Åland

Fiskarpoeten i Geta sprider värme

Namn: Göte Karl-Erik Eberhard Bergman.
Född: Den 25 juni 1930 i Källmyra torp i Geta Bonäs, 200 meter ifrån den nuvarande bostaden ”Runsala” i Geta Bonäs.
Yrke: Pensionerad fiskare och poet.
Familj: Änkeman sedan 2006 efter Sonja Bergman, fem barn Tove, Hasse, Leif, Björn och Tina, 18 barnbarn och sex barnbarnsbarn.
Födelsedagen: Jubilaren undanber sig all uppvaktning. Han är bortrest.
Det är lite ruggigt för att vara juni. Karl-Erik Bergman har tänt en brasa hemma i Bonäs och berättar om sitt liv förr och nu. Han fyller 80 år och det första som slår besökaren är tryggheten, lugnet och det fräscha vardagsrummet med en anings utsikt ner mot vattnet i viken.
Han bjuder gärna på tankar och erfarenheter från sitt rika liv. Han gör det med värme.
Karl-Erik har varit yrkesfiskare i 53 år han har varit poet i mer än 50 år och hann dessutom vara gift i över ett halvsekel innan han blev änkling.
– Jag har fiskat när det varit vackert väder och skrivit när det varit dåligt, sammanfattar han. Det var en perfekt kombination.


Strömming och potatis
På Åland har aldrig någon behövs svälta. Här finns potatis och strömming till alla.
Det sa Karl-Eriks far, Getakarlen, som var en arbetsmyra som drabbades av arbetslöshet och då tog frun från Småland och flyttade från Stockholm tillbaka till Geta, just innan sonen föddes.
Som yrkesfiskare har Karl-Erik sett fisket uppgång, nergång och ännu mer nergång. Men han är orolig i dag. Det är EU och sälarna som tar fisket från fiskarna.
EU har han aldrig gillat.
– EU bestämmer över huvudet på oss. De där i nere i Bryssel har ingen aning om hur fisket är här. De bara dikterar fast de knappt ens vet hur en fisk ser ut.
Han tror att euron kommer att rasa och att det blir början på slutet för hela EU.


Sälar marodörer
Den stränga vintern har också lett till oönskade effekter för fisket – på de starka isarna har ovanligt många kutar kunnat födas.
– Sälarna är ena riktiga marodörer som äter enorma mängder fisk.
Det är i första hand strömming Karl-Erik har fiskat. En liten del av den har han rökt till böckling.
Numera fiskar han till husbehov och äter fisk alla dagar.
– Jag har alltid fisk i kylskåpet, abborre än min favorit. I går åt jag siksoppa. Det fina med fisk är att man kan laga så mycket olika rätter av den.
Karl-Erik körde länge omkring med en bil med dekalen ”Kloka människor äter fisk”.
– Inte vet jag om det stämmer. Jag har alltid ätit mycket fisk själv. Jag brukar säga att visst är jag lite tokig, men inte mer än folk i allmänhet.


Nyhamn räddar ådor
Han anser sig leva både billigt och bra. Fiskar själv, jagar lite, eldar huset med ved som han själv hugger.
– Det ger bra motion.
Varför det finns så få ådor och många gudingar i vattnen numera funderar vi ett tag på.
– Dels tar havsörnarna många, dels finns en tarmparasit som tar livet av ungarna. Men en lustig sak är det med vindsnurrorna på Nyhamn –de verkar bidra till att ådorna får vara i fred. Örnarna vågar sig inte nära det svischande ljudet. Fågelvännerna trodde att vindmöllorna skulle slakta sjöfågel på löpande band, men i själva verket blev det precis tvärtom. Ådornas räddning!


Tio böcker
Skrivandet ligger nästan nere numera. Bara en och annan anteckning blir det.
År 2006 kom senaste romanen ”Och utanför rasade stormen” en uppföljning av ”Norrskär”. Men på ”Geta poesi och visa” i början av juli ska han läsa egna och andras dikter.
Det har genom åren blivit tio böcker från Karl-Eriks penna, både prosa och poesi.
– Alla böcker har blivit omtyckta och är numera slutsålda. Men kritiken har inte alltid varit saklig och konstruktiv. Man kan skriva ner vilket verk som helst. Det är enkelt. Själv har jag hittat rappakalja hos självaste Strindberg.
Karl-Erik har läst hela sitt liv, vännen Henrik Tikkanen är en favorit.
– Vilken mästare! Vilket språk!


Poesi ger tröst
Hans egen utgivning började med att den rikssvenske författaren Stig Carlson – han som grundade Lyrikvännen – var sommargäst i Geta och fick se den unge Bergmans alster.
– Har du skrivit det här, sa han och propsade på att jag måste ge ut det. Så helt plötsligt var jag poet.
Året var 1957. Diktsamlingen fick namnet ”Mellan två skymningar”.
Några ord om poesi innan han går ut och fortsätter stapla ved i travar.
– Poesi ger mycket, det som verkligen går in i mig – allt gör nu verkligen inte det – men det som går in ger tröst och gör att man känner samhörighet med allt levande. Poesi skänker en skön känsla av att vara på samma våglängd som andra, att känna att man faktiskt hör ihop med andra människor.

kiki@nyan.ax