DELA
© Nya Åland

Eva vässas av lek och läslust

Eva Törnroos fyller 70
Namn: Eva Helena Törnroos, född Ljung.
Född: Den 5 februari 1941 i Pedersöre Forsby.
Bor: På Granvägen i Mariehamn.
Yrke: Pensionerad merkonom och flyktingkoordinator.
Familj: Maken Ingmar, tre söner, Patrik med fru Solveig och deras barn Elin, Simon och Anton, Kristian, i Stockholm med, fru Inna och pojkarna David och Julian, samt Fredrik med sambo Linda och deras flickor Malva och Marta.
Födelsedagen: Är bortrest, far till södra Spanien under 12 dagar.
Läshunger. Och en kram till avsked.
Det verkar vara Eva Törnroos i ett nötskal. Kunskap och medmänsklighet, allt i ett och gärna samtidigt.
– En flykingpojke sa en gång att han kom till mig bara för att få en kram, det blev jag så glad över.
Det är som flyktingkoordinator många känner igen Eva Törnroos namn. I åtta år var hon anställd av Mariehamns stad för att hjälpa ankommande flyktingar att komma till rätta på Åland så långt som möjligt.
Det var hennes tre söner som puffade på och tyckte hon skulle passa för det uppdraget.
– Och jag som hade ekonomisk utbildning och bara arbetat med siffror, säger hon. Men jag erkänner att jag alltid haft ett kulturellt intresse och att jag varit nyfiken på hur folk egentligen har det.

Grubblar
Tiden med flyktingarna kallar hon i dag för otroligt givande, faktiskt den allra bästa i arbetslivet.
– Då lärde jag mig massor, bland annat att det finns andra värden i livet än pengar.
Alla flyktingar är duktiga och rejäla människor. De har visat engagemang i sitt hemland. Men det är inte lätt att komma till ett helt främmande land, det ska ingen låtsas något annat.
Först kommer en smekmånad, när allt känns väldigt bra, sedan kommer verkligheten emot med alla minnen.
– Flyktingarna kan börja grubbla och känna saknad och skuld och de kan få svårt att se det positiva i tillvaron. Problemen kan sätta sig i kroppen. De har för alltid lämnat sin miljö, sitt språk, sitt land. Det är en stor påfrestning för en människa.

Middag på golv
Många av flyktingarna i den första gruppen som Eva tog emot var faktiskt analfabeter när de kom hit. Alla var inte vana vid sängar och möbler.
– Jag har nog själv intagit en och annan middag sittande på golvet hemma hos folk, det går det med.
Ett problem för flyktingarna är att de så sällan kommer in i åländska hem och ser hur folk lever här.
– Och har man lätt att tjäna mycket pengar glömmer man ofta att man behöver annat också, säger Eva och vill slå ett slag för en gedigen utbildning till alla inflyttare. Att lära sig det nya landets språk är mycket viktigt för att en inflyttare alls ska kunna integrera sig i samhället.

Läshunger
Själv har hennes läshunger och bildningslängtan varit svår genom åren. Hon tillhör dem som i mogen ålder, som 37-åring med tre barn. började studerade igen. Då vid Ålands handelsläroverk.
– Det var min högsta önskan att få studera. Det var en lyx att få läsa på heltid.
Eva verkar alltid ha varit engagerad och på bettet. När hon hade studerat kände hon sig extra ”vässad”, som hon säger.
Efter merkonomexamen fortsatte studierna i Ålands högskola, som då var nytt i början av 1980-talet. Hon fortsatte studera ekonomi så långt man kunde komma hemma på Åland.

I snabbköp
Hon växte upp i en småbrukarfamilj, det var ett bra liv, men inget överflöd.
Vintern 1960-61 gick hon i Kooperativa handelsskolan i Helsingfors. Hon jobbade därefter på Pedersöre handelslags huvudkontor, i Jakobstad och i Forsby ett par år.
1963 gifte hon sig med Ingmar från Brändö Lappo som hon träffat i handelsskolan och hon flyttade till Åland.
Efter ett halvt år som snabbköpskassörska hos Samgång i Mariehamn kom hon till landskapsstyrelsens kamreraravdelning som kanslibiträde. Två år stannade hon i landskapets tjänst, sedan blev hon stadskassör i Mariehamns stad.
– På den tiden kom folk med pengar i handen uppför Stadshusbacken för att betala sina räkningar kontant. Det gällde el, vatten och aravalån. På det sättet lärde jag känna folk i stan.

Vuxenpluggade
1973 flyttade hon till Ålands centralsjukhus där hon blev löneräknare. Hon jobbade två år i sjukhuset och fungerade den sista tiden som syssloman.
– 1975 fick jag tredje barnet och jag stannade hemma och njöt av tillvaron, berättar hon.
Eva Törnroos har alltid haft ett stort studieintresse, hon läste mellanskolekompetens genom brevkurser i engelska, finska och matematik och sökte in till Ålands handelsläroverk 1978.
År 1981 blev hon färdig merkonom.
Hon fick arbete i Rädda barnen där hon blev daghemssekreterare för de nio ”blå” daghemmen i två år.
År 1983 anställdes hon vid Ålandsbanken som redovisare. Där jobbade hon sedan i 14 år med bland annat bankens redovisning, statistik, bokslutsarbete och bankens fastigheter.

Plan för Nyan
Eftersom hon jobbat länge inom den offentliga sektorn och varit fackligt engagerad var steget ganska kort in i politiken. 1975 kom hon in i stadsfullmäktige för socialdemokraterna. Hon har varit nämndeman i Ålands häradsrätt och hon har tillhört Rättshjälpsnämnden.
Hon har i många sammanhang kommit in som reserv och fått ta över.
– Jag är en sådan där som kommer in när någon dött, skrattar hon.
Eva Törnroos var också med och ställde upp när Nya Åland bildades.
– Jag var bokförare och gjorde upp en kontoplan för tidningen hemma hos Hasse Svensson på Mariegatan.

Möten och plugg
Numera är det inte slut på engagemanget. Ingalunda.
Gruppen med landskapsrevisorer träffas en förmiddag per vecka. Äldrerådet, där Eva är ordförande, har möte en gång i månaden. Hon pluggar engelska och syr gärna ett och annat lapptäcke däremellan.
Flera av barnbarnen har hon på nära håll. Att leka med dem är också en sysselsättning hon gillar skarpt.

Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax