Eila har sett livet genom linsen
Fakta / Eila fyller 70 år
Namn: Eila Margareta Olofsson, född Nikula.
Född: Den 22 februari 1941 i Mariehamn.
Bor: På Musterivägen i Finström Godby.
Gör: Pensionerad barnsköterska och sporthandlare.
Familj: Maken Bengt-Olof och sönerna Göran, Mikael och Svante med familjer.
Födelsedagen: Firas med maken och vänner i Spanien.
Det började med en kamera som Eila Olofsson köpte 1953, för pengar som hon jobbat ihop genom att gallra betland i Önningeby.
Hon ville nog ha en liten och modern kamera men försäljaren övertalade henne att köpa en Kodak-låda som dessutom var dyrare.
– Den hade jag tills en dag när eleverna på Houtskärs kyrkliga folkhögskola var på klassresa till Trondheim. En studiekamrat hjälpte mig med att bära kameran men han snubblade så att den slogs sönder. Och jag blev glad, för äntligen kunde jag köpa en ny kamera.
Hon har dokumenterat vardag och fest i bild i många år. Förr fylldes fotoalbumen snabbt. Nu sparar hon filer digitalt på usb-minnet eller en extern hårddisk och designar sina egna fotoböcker. En sådan har hon fyllt med bilder från sommarstugan nära Hummelvik i Vårdö, och från den gemensamma 70-årsfesten som hon och maken firade i somras.
Hon och maken köpte Lundqvistens stora stockbastu 1962 till vedpris. Ett år senare var den deras sommarstuga.
Med tiden byggdes den ut till en stor och rymlig modern stuga, med rinnande vatten och plats för många gäster.
”Dålig inverkan”
Eilas far Valfrid var möbelhandlare men hon skulle gå en annan väg genom livet.
Hon blev ihop med Bengt-Olof i tonåren, och var bara 16 år när hon blev gravid. Då hade hon gått fem år i Ålands lyceum och fick fortsätta studera som privatist. Sonen Göran föddes 1958, när Eila var barnflicka på prästgården i Sandviken väster om Gävle.
Hon behövde en utbildning för att försörja sig och sitt barn, men vart hon än sökte blev det stopp. Unga kvinnor med barn var inte välkomna som elever. På en skola fick hon höra att hon kunde ha en ”moraliskt dålig inverkan på de andra unga flickorna”.
Men när hon och Bengt-Olof gifte sig 1960 var hon välkommen till alla skolor som tidigare sagt nej.
– Han läste till fartygselektriker och jag skulle bli barnsköterska. Jag var den första som gick genom skolan i Åbo som gift och med barn, och det gick bra. Sedan kunde vem som helst göra det.
Efter studierna i flyttade familjen till Stockholm. De bodde i ettor i Gamla Stan och på Kungsholmen innan de köpte ett litet hus i Vallentuna. Bengt-Olof läste till ingenjör vid Stockholms tekniska aftonskola, Eila arbeta vid Sachsska barnsjukhuset och på Danderyds och St Eriks bb-avdelningar.
– Vi flyttade för att det inte fanns jobb på Åland. Men jag trivdes bra och jag var bekant med Sverige sedan tidigare. Jag hade varit krigsbarn på Kungsholmen.
Godbybor
Men när Bengt-Olof ville hem till Åland spjärnade Eila inte emot. De blev Godbybor 1972 och Eila blev föreståndare för Godby lekpark som startades av Folkhälsan. Hon har varma minnen från den tiden. Grannarna hjälpte till med att bygga sandlådor och gungor och barnen som besökte parken blev bästisar med Eila.
När Bengt-Olof startade ett elkonsultbolag som gick bra hjälpte hon till med bokföringen.
Egnahemshuset på Musterivägen är ett klassiskt 70-talsbygge. Med en gillestuga och pingisbord i källaren blev det en populär samlingsplats för sönernas skolkamrater, inte minst skärgårdsborna som var inackorderade i Godby och inte kunde fara hem på kvällarna.
– Ett tag var det här nästan som en ungdomsgård.
När svärföräldrarna Runar och Märta gick i pension tog Bengt-Olof och Eila över butiken Olofssons sport. Och där arbetade hon i cirka 25 år. När maken drabbades av en svår sjukdom blev han pensionär och Eila gjorde honom sällskap. Butiken såldes till Jyrki Abrahamsson.
Alltid jämställd
Som egen företagare hade hon vant sig vid snabba ryck, och därför har hon aldrig gett sig in i politiken på allvar. Men hon är liberal och har engagerat sig i jämställdhetsarbetet. Först i kvinnoparlamentet som hölls på Åland 1983, och efter det i landskapets jämställdhetsdelegation.
– Det har blivit bättre men det finns fortfarande mycket att göra, säger hon om jämställdheten.
Kvinnodominerade yrken som barnträdgårdslärare släpar efter lönemässigt jämfört med mansdominerade jobb med lika långa utbildningar.
– Och när man läser om domarna i våldtäktsmål ser man att jämställdshetsarbetet inte är färdigt.
Svårt för kyrkans stil
Andliga frågor har alltid intresserat henne men hon har inte gillat konservativa krafter i kyrkan som bromsat utvecklingen.
– Det var därför jag lämnade kyrkan på 80-talet. Jag fick till och med skriva in i kyrkboken att det var på grund av kvinnoprästfrågan som jag skrev ut mig. Men jag blev god vän med Gunvor Javén, kyrkoherdens fru, efter det.
I dag säger Eila att hon har svårt med kyrkans ”stajl”.
– Till exempel att man inte vill välsigna homosexuella äktenskap, vad är det för sätt? Varje gång jag tänkt på att gå tillbaka till kyrkan så har det hänt något sådant. Jag tycker att kyrkan skall vara generös, tolerant och kärleksfull.
