Det började med en lastbil från Haraldsby…
Fakta/Trygve Eriksson 60 år
Namn: Axel Trygve Eriksson.
Född: den 22 maj 1947 i Finström Västanträsk.
Bor: i Mariehamn Östernäs.
Yrke: koncernchef för Eriksson Capital, industriråd.
Familj: hustrun Birgitta ”Pia”, barnen Anncatrin, Ben och Rebecka samt de sex barnbarnen Christoffer, Rasmus, Matilda, Fanny, tvillingarna Benjamin och Alexander.
Födelsedagen: firas med mottagning på Eriksson Capitals huvudkontor i Mariehamn, tisdagen den 22 maj mellan klockan 14-18.
Den som vill hylla jubilaren kan istället för att ge en gåva göra en inbetalning till kontot ”Trygve Eriksson 60 år” 660100 – 3366168. Summan överförs till Ålands barnfond.
Jubilaren själv kommer sedan att göra inbetalning på en motsvarande summa till John Nurminens stiftelse.
– Båda gör stor nytta så jag hade svårt att bestämma mig, men då fick jag idén att göra så här, säger Trygve Eriksson, och berättar att Nurminens stiftelse stöder direktinvesteringar i miljön som verkligen gör en skillnad.
– Nu senast vid reningsverket i Sankt Petersburg, säger han.
Industriråd, direktör, styrelseordförande, maktperson och förmögen entreprenör.
Det är kraftfulla ord som ofta nämns i samband med Trygve Eriksson, men hur nådda han hit?
Det visar sig att allting började med en lastbil utan flak, som den 18-åriga Trygve Eriksson köpte av Olle Boman i Saltvik Haraldsby.
– Bilen var säkerligen ingen vacker syn, jag kompletterade den med ett flak från en skrotbil. Hela kalaset finansierades med en bankväxel på 5.000 mark och sedan var man igång som entreprenör med vägbyggen och kommunalteknik, säger Trygve, och berättar hur han hade stor hjälp av sin farbror Börje som hade en grävmaskin.
– Vi jobbade tillsammans och han var en sådan person som kunde uppmuntra och berömma. Det gav mig självförtroende och det gick bra för oss.
Ångrar utebliven skola
Trygve Eriksson är född och uppvuxen i Västanträsk. Visst hade han planer på att utbilda sig vidare efter Folkhögskolan, men sedan blev det ett eget företag istället.
– Det har jag ångrat efteråt. Speciellt språkkunskaperna har jag saknat, för åtminstone engelska måste man kunna i ”min värld”, säger han, och kostaterar att han i dag är mer eller mindre självlärd.
Efterhand bildade Trygve ett nytt företag tillsammans med sin far Axel, Axel och Trygve Erikssons vägbyggnadsbolag, och entreprenörverksamheten rullade på.
– Men jag såg att framtiden inte var helt trygg i branschen. Därför jobbade jag direkt efter filosofin att förmögenheten inte skulle användas till att ständigt uppdatera maskinparken utan skulle investeras i aktier och fastigheter, säger Trygve, och berättar att han såg en förebild i företaget Skånska cement, numera Skanska, som då var en stor investerare i svensk industri.
Blev storägare
Aktieinvesteringarna ledde till att entreprenörsföretaget efterhand blev storägare i många olika företag. Till slut var denna del större än själva grundföretaget, så 1988 genomfördes en omorganisering och man bytte namn till Eriksson Capital. Anläggningsentreprenadverksamheten blev då i stället dotterbolaget Ålands schakt.
– Sedan kom vi till ett läge då vi kände att vi ville påverka och hjälpa till i företagen, via styrelseborden. Så då omdisponerade vi ägandet från rena börsaktier till fler åländska bolag.
Ett av företagen var korvskinnsindustrin Visko, som i dag är helägt av Eriksson Capital och i dag heter Visko Teepak, och är koncernens största verksamhet. Trygves son Ben är vd.
Stort miljöarbete
Arbetet med Viskos fabrik i Hangö beskriver Trygve som en stor utmaning och en intressant resa på många sätt.
– Det fanns mycket miljöproblem när vi tog över, men i dag har vi lyft det till ett företag som är en förebild. Det visar hur man kan ändra en miljöbov till en plats där miljötänkandet ständigt pågår, säger han, och visar inte utan stolthet upp en grafik som visar hur kväveutsläppen från fabriken nästan upphört medan produktionen mer än fördubblats.
Men det har krävts stora investeringar, över tio miljoner bara de senaste tio åren.
– Det känns självklart att när vi har en verksamhet som påverkar både luft och vatten måste vi göra allt vi kan. Jag är optimist och tror att det här går att genomföra även på andra ställen.
Tror på Östersjön
I Hangö samarbetar Visko numera med den miljöorganisation vars målsättning från början var att få fabriken stängd, Krogars vattenskyddsförening.
– Det var deras hårda krav som gjorde att vi måste skärpa oss. De ska ha mycket beröm för det.
Efter arbetet med fabriken fick han blodad tand när det gäller miljöarbete och Krogars fick stå modell för Ålands vattenskyddsförening, där Trygve var initiativtagare.
– Många tror att Östersjön är förlorad, men jag tror att om vi riktigt kämpar på så kan det kanske bli ett hälsosamt hav igen. Men det kommer att ta väldigt länge.
Trygve Eriksson och Eriksson Capital har även intressen i de åländska vindkraftprojekten. Vindkraftverken på Lembötebergen är det första han ser då han drar upp gardinerna i sovrummet på morgonen. Och från stugfönstret ser han rakt mot möllorna som står i Finström Pettböle.
– De stör inte mig utan jag tycker det är tillfredställande att vi kan använda en naturresurs som är fullständigt ren.
Tänker faktiskt sluta
Men det är inte bara i markarbeten, korvskinn och vindmöllor som Trygve och hans koncern har intressen. Totalt finns det närmare 15 dotterbolag och ännu fler så kallade intressebolag. Av alla dessa är Trygve personligt engagerad, som styrelsemedlem och inte sällan som ordförande, i mer än tio.
Finns det alls någon tid utanför jobbet?
– Jag försöker faktiskt jobba mindre och jag jobbar mycket mindre nu än förr, säger Trygve, och berättar att han ska sluta som vd senast när han fyller 65 år.
– Men jag kommer nog aldrig att sluta arbeta helt här, men då kan jag ju välja när jag vill jobba. Om man får vara frisk.
Det finns alltså lite tid för olika fritidssysselsättningar. Bland annat jakt och golf eftersom han trivs ute i friska luften.
– Men golfen slutade jag med då yngsta dottern Rebecka föddes, så att hon skulle ha en chans att alls se sin far. Men jag planerar att börja igen i framtiden, säger Trygve.
Visst har familjelivet fått betala för framgången med företaget, och det dåliga samvetet har gnagt.
– Men utan stödet från min hustru och mina barn skulle inte detta varit möjligt, det är viktigt att komma ihåg, säger Trygve.
Eriksson Capital är fortfarande ett familjeägt företag. Sonen Ben jobbar redan i koncernen, är det han som är ”kronprinsen”?
– Visst har vi diskuterat saken, men hittills har jag fått nej. Han har ju fullt upp som det är. Det finns ju inget som hindrar att den som blir vd är någon utanför familjen, även om det är ett rätt svårt jobb att ta över efter en person som jag, om jag hänger kvar här. Men nej, det måste inte vara rätt blodgrupp som leder bolaget.
Om du skulle få börja om från början igen, skulle du göra det?
– Inte på samma sätt, men nog samma sak. Det har varit en dyrköpt utbildning och många misstag. Det har funnits vissa stunder av tvivel, sömnlösa nätter efter stora ekonomiska risktaganden, men för det mesta har det varit roligt.
I dag är det inte längre tanken på att tjäna pengar som driver Trygve Eriksson, utan det är utvecklandet och byggandet av företag som intresserar.
Tipsar andra
Men vad skulle då entreprenören Trygve Eriksson säga till en ung och entusiastisk person som ville göra som han gjort, köpa sig en begagnad lastbil och nå framgång.
– Nja, jag skulle kanske inte rekommendera en lastbil. Men det tips jag kan ge är att när det går bra så får man inte slå sig till ro, utan tänka på vad man kan göra bättre i morgon. Det är en viktig filosofi.
