DELA
© Nya Åland

”Det är roligt att kunna hjälpa folk”

Leena Raitanen / 60 år

Född: 27 augusti 1949 i Nousis, norr om Åbo.
Bor: i Mariehamn
Yrke: rektor vid Medis
Familj: maken Aimo, sonen Jan-Erik och dottern Sanna-Mari
Födelsedagen: firas hemma med öppet hus från klockan 15.00 hemma på Knipgränd 4 vid två tillfällen. Den 27 augusti för dem som vill umgås på svenska och den 29 augusti för dem som vill prata finska.


Leena Raitanen föddes 30 kilometer norr om Åbo i Nousis. Trots att hennes modersmål är finska valde Leena att studera vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi.
– Jag hade ju läst svenska i skolan, men det var hemskt knepigt med språket i början av utbildningen. När man inte kan språket hamnar man i ett slags underläge och det kan kännas ganska tungt.
Några tankar på att hoppa av utbildningen hade Leena aldrig. Hon blev kvar i Åbo och läste även tyska som huvudämne. När hon var färdig med utbildningen sökte hon en språklärartjänst i tyska och finska på Medis på Åland.
– Jag visste absolut ingenting om Åland då. Jag kom hit i augusti 1977 precis när det nya läsåret startade. Vid terminsstart är det alltid mycket ruljans och jag träffade massa nya människor direkt.
Leena var ofta hemma på fastlandet över helgerna. Sin blivande make, Aimo, träffade hon på flyget från Åbo till Mariehamn.



Rektor för Medis

1989 blev Leena rektor för Medis.
– Jag tyckte att jag kände huset och verksamheten bra och jag visste att jag skulle klara av det.
Hur blev du bemött som ny rektor?
– Visst fanns det vissa som retade sig lite på mig, med tanke på att jag är kvinna, finsk och socialdemokrat. Men det är inget bittert minne på så vis. Jag upplevde aldrig något motstånd bland de anställda, tvärtom. Vi har ett gott samarbete här i huset och de anställda vet att min dörr alltid står öppen och att man kan komma och prata med mig om vad som helst.
Hur har medis utvecklats sedan du blev rektor?
– Kursutbudet var betydligt smalare på den tiden. Nu säljer vi ju även kurser till firmor och företag, men på den tiden hade vi nästan bara kvällskurser som riktade sig till allmänheten. Idag har vi också svenskkurser för inflyttade och det är en stor del av vår verksamhet. Jag är tacksam för min ekonomiska utbildning – det blir mycket ekonomi och räknande för att få pengarna att räcka till. Totalt har vi nästan femhundra kurser över hela Åland.
Vad är det bästa med ditt jobb?
– Språkundervisningen för inflyttade tycker jag är en intressant och viktig uppgift. Det är roligt att kunna hjälpa folk. Under mina år här har jag träffat på massor med människor som exempelvis gått sin första konstkurs och aldrig trott att de skulle kunna måla något och som nu fått en nytändning och tycker att det ger dem så mycket. Det är fint att vara med om.
Hur kan Medis bli ännu bättre?
– Vi håller redan på med kvalitetsarbete. Inte för att det är något fel på kvaliteten nu, men det är viktigt att vi har fokus på den och fortsättningsvis ser till att ge fortbildning för våra lärare. Sen önskar jag förstås att alla politiker skulle förstå vilket värde den här verksamheten har. Hela samhället gynnas av att människor är aktiva, utbildar sig och får möjlighet att vara kreativa. Jag är övertygad om att detta är samhällsnyttigt. Dessutom är ju Medis en inkörsport för inflyttade till vårt samhälle och vår kultur.



Djur och litteratur

På fritiden blir det mycket djur för Leena. Familjen har två hästar, hunden Missy och katten Anthon.
– Bara en av hästarna har vi köpt, resten av djuren är omhändertagna. Den ena hästen är en gammal travhäst som vi tog hand om för att den skulle slippa slakt. Hunden hade förra ägarna lämnat här på Åland när de åkte härifrån. Katten dök upp hos vår musiklärare som länge annonserade utan att någon ägare hörde av sig. Hon hade inte möjlighet att ta hand om katten så då gjorde vi det. Det är nog lika bra att jag inte tittar på annonserna som djurskyddsföreningen har, för då skulle vi väl ha hela huset fullt av djur.
Leena läser också mycket och gärna. På nattduksbordet har hon alltid flera böcker samtidigt. Hon läser romaner, gärna historiska sådana, och språk.
– Just nu läser jag ryska. Jag har en väninna som har ryska som modersmål och när vi är ute och promenerar så brukar vi turas om med språkövningarna – ena dagen lär jag henne finska och andra dagen lär hon mig ryska.
Musik är ett annat stort intresse. Som ung ville Leena börja studera sång, men hennes mamma tyckte att hon skulle skaffa sig ett ordentligt yrke som man kunde livnära sig på.
– Idag går jag på sånglektioner och sjunger lite när det passar. Tidigare har jag varit med i körer men inte nu mera. Jag är inte rädd för att uppträda och tycker att det är jätteroligt att sjunga för folk. Sen spelar jag piano och dragspel också, men det är i högsta grad bara för eget behov, säger Leena och skrattar.


Text och foto: AXEL KRONHOLM