DELA
© Nya Åland

Bosse – strecket utmed våra vägar

Namn: Bo ”Bosse” Erik Jansson.
Född:
Den 29 september 1952 i Jomala Gölby.
Bor: I Jomala Gölby.
Yrke: Telemontör vid Mariehamns telefon Ab.
Familj: Sonen Tomas, 22 år, mamma Mady Jansson.
Födelsedagen: Firas inte alls. ”Nå, möjligen bakar jag mig en tårta och äter upp den själv,” säger han.
Innehav: Har 150 åländska mästerskapmedaljer (har alltså placerat sig som etta, tvåa eller trea) i cykling, löpning, skidor eller orientering och en enda gång i vindsurfning.
Har vunnit guld: Över 70 gånger i åländska mästerskap.
Tränar: Sex dagar i veckan.
Senaste bragd: Tog guld i Herrar 50 i finlandssvenska tempoloppet i cykelmästerskapen på Åland nyligen. Körde 28 km på 41,15 min.
Ser fram emot: ”Att plåga mig igenom Kanonloppet”.
Har du sett något som blåser förbi som ett färgstarkt streck utmed en landsväg här hemma på Åland?
Då har du sett Bosse. Bo ”Bosse” Jansson, som ofta nog flänger längs våra vägarna. Mestadels på cykel numera, i sådär 30 till 40 km i timmen.
– Som mest har jag varit uppe i 60 km i timmen på plan mark, då går det undan.
Han gillar att cykla in till jobbet i stan, från Gölby.
– Det är ju ingenting.
Förr sprang han på jobb och en krokväg över Hammarland på hemvägen. Nu när han cyklar blir det också en krok över Hammarland.
En dag fick han för sig att paddla till jobbet. Han körde ut i Ämnäsviken och körde via Lumparn till stan.
– Jo, jag har nog sett mitt Åland och varit på många skogsvägar och andra ovanligare platser. En gång var jag till och med uppe på Orrdalsklint med cykeln!

Långa rundan
En ledig dag eller en sommarkväll kan det bli den långa rundan, den är omkring 100 km lång och här kan man köra på utan att behöva svänga om:
Gölby-Önningeby-Mariehamn-Hammarland Torp-Frebbenby-Bovik-Skarpnåtö-Näfsby-Bjärström-Svartsmara-Västanträsk-Pettböle-Daglösa-Nääs-Kvarnbo-Haraldsby-Godby-Gölby.
– Den tar kanske fem timmar, jag har en ganska trög cykel att träna med. Jag ligger kanske i 30 km i timmen i snitt.
Han kör mellan 30 till 80 km en vanlig kväll i denna, enligt honom, måttliga hastighet. I tävlingar kommer han upp i runt 40 km i timmen i snitt.

43 Kanonlopp
Med Gölby, mitt på Åland, som utgångspunkt har han många sträckor att köra runt i. Ibland blir det cykelbanor, ibland ute på landsvägarna.
– Cykelbanorna är krokiga och gropiga, där går folk med barnvagn och med hundar i långa koppel. Cykelbanorna är livsfarliga för en cyklist som vill köra fort.
Dessutom är cykelbanorna fulla av mördarsniglar som kletar sig fast i däcken.
Bosse tränar minst 1.000 km per månad på cykeln. Springer gör han inte alls längre, utom i Kanonloppet som han ställer upp i år år för 43:e året i rad.
Det har arrangerats i 45 år, de två första missade han.
– Ja, jag har problem med fötterna så egentligen skulle jag väl kunna gå numera, funderar han. I fjol släpade jag benet efter mig på slutet. Så, man kan säga, jag skulle kunna gå, men nej, jag kan inte gå…

Roligast vinna
Bosse hör antagligen till det fåtal människor som inte motionerar för sällan. Heldagsregn eller vinterväder? Nej, det finns inga ursäkter för honom att dra sig mot sofflocket.
– Jo, jag har en motionscykel därhemma. På den kör jag en timme eller två samtidigt som jag ser på sport på tv:n. Jag lägger tidningar under och så kör jag tills de är blöta av svett.
Motionscykeln är hans femte cykel, de fyra andra är tränings- eller tävlingscyklar.
Att lägga av med ålderns rätt, har han inte minsta tanke på, inte heller att trappa ner och ta det lite lugnare.
– Jag tävlar i allt jag kan. Att vinna är det roligaste jag vet.

Vurpa
I tempolopp, kör man en och en och krockar inte så ofta, förklarar han. Men nyligen hamnade han ändå i värsta vurpan.
– Hjälmen gick sönder och det blev hål i tandköttet och i tungan och ena ögat blev helt fast. Det var tur bara att tänderna klarade sig.
Han blev återställd rätt snabbt.
Motståndskraft lär inte saknas.
– Men sover jag för dåligt då blir jag förkyld. Min akupunktör har sagt mig att jag behöver sju timmars sömn var natt, varken mer eller mindre.

41 år på jobbet
Bosse är son till en lastbilsförare, den äldste av tre bröder. Han gick i skola i Björsby och i högstadiet i Strandnäs motell. Sedan blir det utan större funderingar Ålands yrkesskolas eltekniska linje. En sommar arbetade han i sjukhusets verkstad.
– Den 18 oktober 1971 började jag på Mariehamns telefon och där han jag varit sedan dess.
I 41 år har han alltså haft samma arbetsgivare.
– Jo, så nog har man sett lite olika telefonmodeller genom åren. Nu ska man vara anträffbar överallt, det är väl okej om man vill. Men det där messandet som folk sysslar med i bilarna, det är livsfarligt det.
Bosse arbetar med kabeldragningar, datanät, fibernät och med att reparera i viss mån. Hans huvudkunder är landskapet, sjukhuset och Ålandsbanken.
– Det är omväxlande, jag får träffa folk, jag trivs.
När ska du börja tänka på pensionen?
– Det vet jag inte. Det har jag inte haft tid att tänka på.

Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax