DELA
© Nya Åland

Bertil jobbade 365 meter under jorden

Bertil Borenius blir 70
Namn: Bertil Wilhelm Borenius.
Född: Den 28 oktober 1940 i Mariehamn.
Bor: I Eckerö Björnhuvud.
Yrke: Pensionerad elmästare och jordbrukare.
Intressen: Fiske, resor, jakt, hundar och barnbarnen, sist men inte minst.
Familj: Frun Gun-Britt, född Bertilsson, sonen Peter med barnen Andreas och Alexandra, dottern Pernilla, med make Jan och barnen Lisa och Kajsa, och sonen Patrik, med sambo Stina.
Födelsedagen: Firas med öppet hus i hemmet lördagen den 30 oktober från klockan 15.00.
Mycket har han varit med om. Och flitig är han, av hus, odlingar och trädgården att döma.
Redan som 16-åring började han arbeta i gruvan i Nyhamn. Han är en av få ålänningar som ännu lever som har den erfarenheten.
– Egentligen skulle man vara 18 år fyllda för att få jobba under jord, berättar han. Men jag fick dispens.


Blev fyrtorn
Han räknar ut att det måste handla om åren kring 1956 och -57.
Omkring 200 personer arbetade vid gruvan, många var sjöman och de flesta inflyttade från riket. Gruvan var en verkligt stor arbetsgivare på sin tid.
Schaktet med hissen gick rakt ner 365 meter. Det är lätt att komma ihåg. Hissen var det som i dag är det gamla övergivna fyrtornet.
Från schaktet gick tre gångar, tre gruvorter.
– Den längsta var 2,5 kilometer. Och de finns alla kvar ännu i dag med järnvägsräls i botten. Men de är förstås vattenfyllda. Orterna ligger i dag rakt under vattnet där Åbofärjorna går. Det är en rätt otrolig tanke egentligen.


Hörde boxning
Nere i gruvan fanns en matsal, en lokverkstad fanns också och en speciell verkstad där borrmaskinerna reparerades.
– Det var konstant 8,25 grader i gruvan, vinter som sommar, minns Bertil och berättar om den natt han var på jobb och på radion nere i gruvan kunde höra på boxningsmatchen mellan Ingemar Johansson och Floyd Patterson.
– Vi hade en lång antenn som gick uppåt i tryckluftsrören.
Själv var han elektriker och arbetade i tre-skift, som alla andra. Fritiden tillbringandes mest i baracker på Nyhamn med tv-tittande och ping-pong-spel. Hem reste de flesta bara till helgerna.
– Vi fick bra betalt, fyra gånger mer än vanliga landjobb. Det var gruvtillägg, kalskärstillägg och smutstillägg.


Såg gruvdrama
En gång upptäckte en servitris i matsalen ovan jord en hornmina som låg och flöt nära klipporna. Finska armén kom dit och sprängde den. Då gick alla ner i gruvan för att skydda sig.
Numera sitter Bertil lugnt och tryggt ovan jord och beser dramat i gruvan i Chile.
– Det var skönt att de blev räddade. Det är nog bra att gruvarbetarnas arbetsvillkor ute i världen uppmärksammas, de behöver förbättras.


Sjöman på riktigt
Av pengarna som unge Bertil förtjänade på gruvjobbet började han studera vid Ålands sjömansskola till fartygselektriker. Tidigare hade han prövat på sjön som kockelev.
När han var 24 år blev han sjöman på riktigt, enligt sin egen utsaga.
– Jag var borta två och ett halvt år i sträck!
Det blev totalt sju år på långfart och sedan sjöfart på närmre håll med Viking Lines färjor i 30 år. För sitt arbete har han erhållit Redarnas guldmedalj.
Parallellt med sjölivet har Bertil drivit ett jordbruk med kinakål,. lök och chipspotatis.
Eftersom Bertil vid sidan av sjölivet också älskar resor långt ut i världen och är en erfaren man på många områden ska vi låta honom ge några tips i form av några tre-i-topp-listor:


Bästa resmålen, jobb och fritid:
1. Seychellerna.
2. Tahiti.
3. Mauritius.


Bästa fartygen:
1. Berny.
2. Adeny.
3. Kapella.
Detta var tre båtar som gick på bra linjer och hade bra gäng.


Bästa skepparen:
1. Harald Lindfors. Han var hård och rättvis.


Längtade hem mest:
1. När det drog ihop sig till vettaskytte.
2. När jag varit ute 2,5 år.
3. När de två tidigaste barnen hade fötts och jag inte kunnat vara med.


Bästa sjömanslåtarna:
1. En gång vi seglar i hamn.
2. Alla Taube-låtar.
3. Sailing, med Rod Stewart.

Text och foto:

kiki@nyan.ax