DELA
© Nya Åland

Att drivas av lusten att göra nytta

Folke Lampén fyller 70
Namn: Folke Fredrik Lampén.

Född: Den 18 september 1940 i Helsingfors.
Yrke: Pensionerad Rödakorsläkare och hälsocentralläkare.
Bor: I Godby.
Familj: Hustru Kerstin, född Mörn, och de vuxna döttrarna Katarina, Anna och Bodil. Fyra barnbarn. I familjen finns tre världsdelar representerade.
Födelsedagen: Firas endast inom familjen.
Hela världen finns i radhuset i Godby. I ett hörn finns några urnor från Afrika. På väggarna hänger fotografier med människor i hela världens färgskalor. Dessutom; läkaren Folk Lampéns minnen kommer från land efter land, världsdel efter världsdel.
Han utstrålar trygghet i sig själv. Han är lättpratad. Vem var det som talade om ren och skär intelligens?
Sedan 1978 har världen varit hans arbetsfält – se meritlistan här intill.
– Nej, jag har inte alls uppoffrat mig, konstaterar han. Jag har fått mycket mer än jag gett, bland annat en vidare livssyn. Jag delar inte in allt i svart eller vitt, jag har fått träna mig i tanken på att man kan se saker och ting på olika sätt, ur olika perspektiv.

Lidande
Men nog har han gått i närkamp många gånger med orimligt lidande.
– Ja, vem har sagt att livet ska vara rättvist? Det är den inte och kommer väl aldrig att bli.
Han berättar om en tid i Etiopien. Det var hungersnöd, ett 20-barn behövde intensivmatning. Men på grund av konflikter mellan folkgruppen måste de bort från sjukhuset på nätterna för att sova i tält. Ofta, alltför ofta, dog barnen.
– Det var som man vande sig vid att ett barn dog varje natt. Dog två tyckte jag det var fruktansvärt och klarade sig alla var det bra.

Skygglappar
Folke erkänner att han visst måste skaffa sig ett slags skygglappar. Annars skulle han inte orka göra något.
– Man ska aldrig grubbla över det man ”borde” göra, utan i stället rikta all sin kraft på det man faktiskt har förutsättningar att uträtta. Det är lusten att göra nytta som drivit mig.
Tre slags problem talar han om:
n De som löser sig av sig självt.
n De som inte kan lösas.
n De som du kan vara med att lösa.

Räddade liv
Att han i dag kan känna en djup tillfredsställelse att han gjort nytta blir också en belöning för det tuffa slitet ute på fälten.
– Det viktigaste av allt var ju att sprida kunskap.
Han berättar om arbetet i Indien där det handlade om att utbilda lokala hjälpare för att lindra eventuella framtida jordbävningar eller katastrofer av annat slag. Det handlade om hygien, handtvätt, information om HIV och AIDS. Där satsade man på 50 personer som fick grundutbildning. De skulle alla bo i sina områden och ha god lokalkännedom. De i sin tur fick ansvar för 20 byar och utbildade folk där på deras lokala språk.
– I mitt stilla sinne kan jag fundera på hur många liv vi räddade med den organisationen.

Själv sjuk
Folke drabbades av cancer. Den upptäcktes av en slump när han var hemma på semester från Namibia. Det är 19 år sedan nu en knölen i halsen opererades bort. Sedan följde intensiv strålbehandling som påverkade hela svalget så att det blev svårt att svälja.
– Jag matades med slang och kunde nästan inte prata.
Senare har han också lidit av högt blodtryck.
I båda fallen konstaterar han självklart att orsakerna till sjukdomarna var stress i arbetet.
Är inte det ett alternativmedicinskt sätt att se på saken? Att problem kan orsaka fysiska sjukdomar?
– Nej, inte bara så. Jag vill ha bevis för det jag gör. Men å andra sidan har jag i grupp samarbetat med healers i Thailand som botade med örter och massage. De var jättebra på allt psykosomatiskt, medan de skickade blindtarmsfallen tillbaka till oss.

Värre i morgon
Han är numera själv ett levande bevis på att man kan bli fri från cancern.
– Men nog är det nyttigt för doktorn att själv vara sjuk.
Bästa landet att arbeta i?
– Namibia var väldigt intressant.
Vilket var det värsta stället?
– I Pakistan var det mycket konflikter. Det var släktfejder och till och med sabotage av sjukvården. Det var där de lärde mig säga ”Don´t worry – tomorrow it will be worse” (Oroa dig inte, i morgon blir det värre).

Intensivplugg
Hur klarar du språken?
– Det mesta har gått på engelska. Men till Angola måste jag plugga portugisiska. Det blev intensivstudier i Lissabon, med en privatlärare på förmiddagen och en på eftermiddagen och läxa alla dagar. Men det gick. Efter en tid i Angola höll jag till och med föredrag på portugisiska.
Vilka språk kan du?
– Engelska och finska, så klart, tyska, lite franska och så portugisiskan.
Du har nästan levt som ett sjömansliv – fast värre?
– Jo, turligt nog är min fru Kerstin ingen klängranka, utan en sjökaptensdotter, som är van att vara ensam.

Svårt komma hem
Och att komma hem?
– Det var konstigt nog ofta svårt. Jag blev deprimerad och det kunde sitta i upp till ett halvår. Man kände tomhet och sorg över det man varit med om.
Gnälls det för mycket på Åland?
– I början av mitt utlandsarbete kändes det futtigt. Smågnället är jobbigt. Vi har det bra här på Åland.
Och nu?
– Jag arbetar inte längre. Går ibland bara ner till Godby hälsocentral och förnyar recept. Jag träffar inga patienter längre – bara deras papper.

Klipp ur meritlistan
Folke Lampén har arbetade sammanlagt tio år utomlands i tolv olika länder för Internationella Röda Korset. Vid FRK:s allmänna stämma år 2002 kallades han till hedersmedlem i organisationen.
n 1978 Botswana i södra Afrika. Mitt uppdrag var att under tre månaders tid sköta om hälsovården i tre flyktingläger för ca 15.000 flyktingar från dåvarande Rhodesia.
n 1980 var jag medicinsk koordinator i Thailand.
n 1982 Var mitt mest dramatiska, jag var en månad i södra Libanon och därefter en månad i Beirut.
n 1985 var det svår hungersnöd i Etiopien. Jag jobbade fem månader i norra Etiopien och lärde mig allt om svält och näringsvällingar.
n 1988 var jag i ett år medicinsk koordinator för ett sjukhus i Pakistan för dels afghanska flyktingar i ett närbeläget läger för 200.000 personer, dels lokala pakistanier.
n Mitt längsta uppdrag var 1990-92 i Namibia.
n 1994-95 var jag medicinsk koordinator för Röda korsets verksamhet i Somalia, där vi startade hälsostationer i alla delar av landet.
n 1997 hade jag motsvarande uppdrag i Angola under en relativt lugn period mellan inbördes stridigheterna.
n 1999 var jag ett halv år år medicinsk koordinator för Röda korset i Kosovo.
n Mitt sista uppdrag var 2001-02 i Indien.


Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax