DELA

Åsa älskar att höra V8:an mullra

Namn: Åsa Gunilla Johanna Häggblom.
Född: Den 10 augusti i Stockholm.
Bor: Eckerö Böle.
Yrkesliv: Sysselsättningskoordinator på äldreboendet Solgården i Eckerö.
Familj: Maken Niclas, barnen Michelle (med pojkvän Thim), Yasmine och Nick.
Födelsedagen: Firas i januari med 125-årskalas tillsammans med familj och vänner.
Åsa Häggblom är ingen ”äkta” Eckeröbo, men vad gör det när hon har en make som är det. En som dessutom ser till att hennes två största intressen hålls uppe: Gamla bilar och trädgårdsskötsel.
Jag kör fel innan jag hittar fram till Åsa och Niclas Häggbloms hus i Eckerö Böle. Bränner rakt in på en skumpig skogsväg som ingen annanstans leder än vidare och vidare. Jag får backa hela vägen tillbaka, med ömmande nacke som följd. Men väl framme på rätt adress står ett välfyllt kak- och bullfat framme.
Så värt besväret var det ju, trots allt.
– Här i Eckerö finns det hur mycket skogsvägar som helst, säger Åsa.


Eckeröandan
Och inte bara det, det finns också kärlek, vänskap och sammanhållning. Människor i alla åldrar som umgås och ställer upp för varandra: det är Eckeröandan det, får jag veta.
– Det finns ingen anledning att lämna Eckerö. Här finns ju allt.
En annan Eckeröspecialitet är det myckna paintballkrigandet. Ute på kobben. På somrarna brukar Häggbloms och andra Eckeröbor fara ut och lira och efteråt blir det fest i båthuset till in på småtimmarna. Åldersspannet är stort, som brukligt i kommunen, mellan 12 och 47 år.
– Man ska se ut som en ninja och stoppa strumporna utanpå byxorna så inte rödmyrorna kommer innanför, säger Åsa.


Född i Stockholm
Men äkta Eckeröbo blir hon aldrig, Åsa Häggblom. Född är hon i Stockholm, och sedan Saltvikstjej från fem års ålder. I Eckerö måste man nämligen vara född i kommunen för att få benämnas äkta, mest på kul såklart. Men också lite på allvar.
Maken Niclas är, som tur är, en äkting. Born and raised.
Något annat hela familjen Häggblom vurmar för är bilar, helst gamla och amerikanska. Åsa själv är stolt ägare av en Chevrolet Camaro av 1967 års modell, en Fred Flinta-bil som hon säger. Den är inte riktigt körbar ännu, men ska bli.
– Jag är lycklig som har en händig man som kan skruva. Sedan jag var 16 har jag drömt om en Chevrolet och för fyra år sedan hittade vi en i Sverige.


Inga raggare
Ett roligt minne finns från anskaffningen av Camaron. När maken ringde säljaren och sa att bilen var till hans fru fick han höra ”Det här är ingen bil åt en fru”. Men då replikerade Niclas: ”Du känner inte min fru.”
– Det bästa är att få höra V8:an mullra och tryckas bakåt i sätet, beskriver Åsa känslan att åka en gammal trotjänare från staterna.
Men några raggare är de definitivt inte, Häggbloms. Då pratar de hellre om rockabillylivsstilen: kläderna, bilarna och musiken. Och det starka intresset tycks gå i arv till de yngre generationerna i familjen.
– Den här damen har ju också anammat rockabillykulturen, säger Åsa och klappar dottern Yasmine på axeln.


Bilupplevelse
I juli for den biltokiga familjen till Västerås och Power Big Meet, världens största bilträff. Undertecknad är uppväxt i Västerås och vet vilken folkfest det är. Och Åsa intygar.
– Det är en sådan upplevelse och det kommer folk från överallt. Jag gillar sammanhållningen med gamla bilar. Människor öppnar upp sig och kommer och pratar.


Pysslar med tanter
Något annat Åsa älskar är sitt yrke, som kallas sysselsättningskoordinator. Det är egentligen precis vad det låter: hon koordinerar sysselsättning. Det här gör sedan två år tillbaka på äldreboendet Solgården och ”utsatta” för sysselsättningen blir således gamlingar.
En gång for Åsa och några kvinnor i aktningsvärd ålder för att bowla. De hade aldrig slungat tunga klot på käglor förut.
– Fem damer på 80 plus som aldrig bowlat förut och en skolklass som var där ställer sig upp och applåderar dem för att de var så duktiga. Det är mitt finaste minne tror jag.


Äldsta förstföderskan
När Åsa var liten och folk frågade andra flickor vad de ville bli när de blev stora svarade de hårfrisörskor. Men Åsa sa alltid ”mamma”. Hon ville bli mamma. Och det blev hon ganska tidigt, vid 21 års ålder. Då är hon ändå den äldsta förstföderskan i släkten.
– Inte har vi ångrat oss, det är väldigt skönt att ha barnen när man är ung och frisk.
Men på senare år har det börjat bli allt tommare i huset i Eckerö Böle, äldsta dottern har skaffat sig pojkvän och de andra sover också borta lite då och då.
– Man undrar vart har åren tagit vägen. jag tycker det har gått väldigt fort.


Trädgården tar stor plats
Kanske har några år försvunnit i allt trädgårdspyssel också. Åsas andra stora hobby är just det. Och utanför huset finns en stor, välskött och prunkande trädgård som bevisar att här bor någon med gröna fingrar.
– Det är blommor ut och blommor in. Men tyvärr finns det inte tid till allt. jag har tur med en man som har grävmaskin, säger Åsa och sneglar på Niclas som driver en entreprenadfirma.
– Trädgård är kärlek och terapi, den skänker mig lycka. Det finns inget bättre än det.


Hemma bäst
Och sommaren då? Den har varit väldigt bra, tycker Åsa. Det har mest blivit att vara hemma, där är ju så mycket att göra ändå. Bodegan, bilarna, trädgården, paintball och sommardansen. Som sagt: finns ingen anledning att lämna Eckerö.

Mårten Arvidsson

marten.arvidsson@nyan.ax