DELA
© Nya Åland

Annika sätter tänderna i äkta vara

Namn: Annika Helena Roos.
Född:
Den 22 februari 1972 i Jomala Gottby.
Bor: I Jomala Södersunda.
Yrke: Primärskötare, blomförsäljare men först och främst bagare.
Familj: Döttrarna Amanda, 14 år, och Almida, 8 år, och sambo Kenneth Fogström.
Födelsedagen: Firas med öppet hus på ungdomslokalen Frideborg lördagen den 10 mars från klockan 19.00.
– Alla är välkomna, hälsar jubilaren, som också firar med en resa till Turkiet i höst med familj, syskon och föräldrar.
Det doftar gott i bagarstugan. Brödet är ljummet och fluffigt.
– Visst vill man äta ibland, men med tiden blir det mindre och mindre. Kunderna vill ha kakorna ljumma, det får de också. Men man ska inte frysa in ljummet bröd utan låta det kallna helt först.
Annika Roos vet vad hon talar om. Hon driver Annikas hembageri sedan tolv år tillbaka.
Det är äkta vara hon står för: mjöl, margarin, mjölk. jäst, vatten och salt. Det är allt.
– Det är onaturligt att bröd håller i flera veckor. Det ska mögla när det blir gammalt. Fler och fler uppskattar ett riktigt bröd utan tillsatser.

Lokalt
Annikas hemvete är så lokalt som det bara kan vara. Mjölet kommer från Överängs kvarn i Saltvik.
– Det är inga konstigheter och inga hemliga knep med mitt bröd, intygar bagaren. Men det är klart att vi har en ugn med stenplatta, det gör mycket för smaken och sedan lär man sig efterhand hur proportionerna ska vara med ingredienserna och hur långa jästiderna ska vara.
Bakom det goda brödet ligger kunskaper både från mamma Vivianne och mormor Agnes.

Tusen brödkakor
Fyra dagar i veckan bakar Annika, tisdagar är ledigt.
Bakdagen börjar vid sextiden. Knådaren, som tar 25 liters deg, snurrar igång och levererar småningom ämnen till 200 kakor. Kavlingen sker för hand. Och sedan är det ett sjå att få kakorna in och ut ur den heta ugnen. Annika har en anställd på deltid. Bakdagarna är det fullt upp.
Framåt dagen kör hon själv ut brödet, mycket går till ett tiotal butiker i staden och dess närhet och ibland levereras ett lass till Transmar för vidare transport ut till Sottunga.
– Just på Sottunga har mitt hemvete blivit populärt, berättar hon. Jag är hemma igen vid ett-tiden, när flickorna börjar komma hem från skolan.
Upp till tusen brödkakor i veckan kan förfärdigas i Annikas bagarstuga i Södersunda. Och därtill en del kaffebröd och det senaste experimentet som prövades till julen; svartbröd.

Vedeldad ugn
Annika gick en gång i Södersunda skola, efter grundskolan prövade hon på Folkhögskolans vårdlinje och samma linje gick hon sedan i Yrkesskolan.
Hon blev färdig primärskötare 1994 och fick genast jobb på Trobergshemmet. 1994 gick hon en floristkurs i Uppsala. Hon gifte sig till Föglö Nötö och testade ett slag att jobba natt och pendla in till staden. Småningom kom första flickan och sedan flicka nummer två.
– Vi hade en vedeldad ugn där på Nötö. Mamma och jag testade den.
Det var så bakandet började. Annika steg upp vid tretiden, for till stan med tiofärjan bilen full av bröd och sålde på Torget.
– Det gick åt som smör i solsken, det var jätteroligt. Men det där med att alltid passa färjor, den som inte bott i skärgården förstår inte hur slitsamt det är. Man måste ju stressa som en galning. Hela dagen skulle planeras utifrån färjtidtabellen.

Flera ben
I Föglö vaknade också intresset för blommor och där hade Annika ett nästan 200 kvadratmeter stort växthus.
– Men så är det i skärgården, man måste ha flera ben att står på.
Småningom kom separationen och Annika började längta hem till Jomala igen.
År 2009 köpte hon och döttrarna tomten och ett nyckelfärdigt hus och senare samma år stod bagarstugan på tomten färdig med mycket hjälp av föräldrarna Vivianne och Klas-Göran.
Numera odlar hon en del sommarblommor också i Jomala vid sidan av bakandet.
Via nätet hittade hon sin sambo och sedermera också bokhållare, Kenneth Fogström.

Café
Bröd och blommor, så mysigt har Annika det. Hon driver fram sommarblommor, som tagetes och pelargoner, som säljs i krukor och amplar.
– Till sommaren hoppas jag få upp ett riktigt växthus här på tomten. Nej, utan blommor kan jag inte leva, konstaterar hon med ett skratt.
Ytterligare en plan, hon säger själv ”vild plan”, är att få driva ett café.
– Jag antar det är bra att ha drömmar. Vi får se vad det blir av dem.
Säger duktiga Annika som så här långt verkar ha lyckats med allt hon företagit sig.

Text och foto:


Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax