100 år mellan Gunnel och barnbarnsbarnsbarnet
Gunnel Carlsson fyller 100 år
Namn: Gunnel Aili Carlsson, född Elfving.
Född: 20 november 1910.
Bor: i Lemland Sveagården.
Familj: änka efter Alarik Carlsson, dottern Solveig med maken Elof, bortgångna sönerna Sixten och Kurt, svärdöttrarna Nanne-Maj och Gunnel, sex barnbarn, elva barnbarnsbarn och sex barnbarns barnbarn.
Födelsedagen: firas på lördag mellan klockan 13.00 och 15.00 på Sveagården.
– Du är stora flickan du, säger Gunnel Carlsson och tittar ner på sitt barnbarnsbarnsbarn Tilde som hon håller i famnen.
Nyligen frågade hon hur det gick för barnbarnet Barbro i travet. Hon har koll på mycket. Med barnbarnsbarn som aktiva idrottare har hon alltid följt sporten noggrannt. Förr tyckte hon att de var alldeles för lite sport i tidningarna.
I dag har hon möjligheten att umgås med sina barnbarnsbarnsbarn – femte generationen i ledet. Receptet för att bli hundra år kan hon inte ge, men det kan nog bero på hårt arbete.
– De säger det.
Fick nytt hem
För livet har inneburit en del törnar på vägen. Som fyraåring begav sig hennes pappa ut till sjöss. Första världskriget hade inletts och hennes mamma Helmi klarade inte längre av att försörja sina döttrar Gunnel och Margit på egen hand.
Flickorna födda i Lemland Söderby placerades i fosterhem i Bistorp. Fem år gammal flyttade Gunnel in hos sina fosterföräldrar Isedor och Augusta i Haddnäs.
När hon var elva år dök hennes pappa helt plötsligt upp.
– Vi skulle träffas på skolgården. Men jag ville inte prata med honom, jag var arg, berättar Gunnel.
Bråttom
Isedor visade sig vara en mycket barnkär person och blev den som lärde henne skriva, något man på den tiden var tvungen att kunna innan man satte sig ner i skolbänken.
På gården hittade Gunnel också sin kärlek. När fosterföräldrarna dog kallades Isedors bror Alarik hem från Amerika för att ta hand om egendomen. De gifte sig så småningom och fick tre barn tillsammans.
Men äktenskapet undslapp inte verklighetens ombytliga manövrar. I december 1939, när hon var 29 år gammal, avled hennes man.
– Vi hade bråttom att få han begravd för att kriget skulle komma hit, minns hon.
I oron av ett plötsligt militärt anfall fick hon på egen hand uppfostra barnen som då var åtta, sex och tre år gamla. En händelse kommer hon särskilt tydligt ihåg. En torped hade siktats fel och var farligt nära att träffa huset. Istället landade den på åkern som fattade eld.
Om hon gifte om sig? Nej, det bestämde hon sig för tidigt att inte göra.
Handarbete
För ett par månader sedan flyttade hon från hemmet i Haddnäs till Sveagården. Under sina många år har hon haft ett stort intresse för handarbete. Otaliga är de dukar, lapptäcken, raggsockar och dylikt hon virkat eller stickat.
I dag är hon pigg även om hörseln och synen har försämrats med åren. Tv-tittande eller tidningsläsning blir det därför inte lika mycket längre, utan mest vila och umgänge med de andra på hemmet.
En stor sorg är förlusten av hennes två yngre söner Sixten och Kurt, som båda dog i cancer för sex respektive tio år sedan. Under födelsedagsfirandet på lördag står därför en sparbössa framme för den som vill skänka en slant till stöd för cancerforskningen.
Firandet hålls på lördag kring vänner och släktingar. Blir det att slå klackarna i taket, undrar hennes barnbarn Monika Sundström, Sixtens dotter.
– Det skulle vara det, säger Gunnel.
