På en veranda i en prunkande trädgård med en liten damm mitt i, där träffar vi Sarah Granat, en pratglad mysig tjej, som fyller 40 vårar i morgon.
På lördag, den 21 juli, kan du se henne glida runt på stan i värsta raggarbilen. Det är hon som får åka i paradens allra första åk, som presidentens egen tjej. Klubben heter Oldtime Cruisers och det är en sammanslutning hon vill göra massor av reklam för.
– Gemenskapen är kopiös. Jag trodde förut, som alla andra, att raggare var svin som super och skriker, men nu har jag hittat så mycket annat jättebra med raggarlivet.

Sommarcruising
Sarah är en av 20 fullgoda medlemmar i klubben som har över 100 medlemmar. Att vara fullgod medlem innebär att man har rätt att bära klubbens eget ryggmärke, Oldtime Cruisers emblem.
– För att få det måste man visa framfötterna och jobba för klubben.
Själv är Sarah kassör och håller koll på siffrorna.
Till veckoslutet är det dags för den stora sommarcruisingen och det innebär utställning i Badhusparken och cruising i stan därtill och dessutom festande ute i klubblokalen i Finström Emkarby på kvällen.
Det kan bli upp till mellan 100 och 250 bilar i cruisingen, med hemmafolket och gäster från både Sverige och riket.
– Jag gillar att glida. Det ska gå lugnt till väga, mjukt och fint.

”Torrdocka”
Den klassiska raggarrundan i Mariehamn börjar vid Select ut på Österleden Stora gatan ner till hamnen och tillbaka. Så kan man ta ett varv till. Och ett till.
– Men vi i ledarbilen hinner nog bara med ett enda varv. Vi måste ut till klubblokalen sedan och ställa i ordning för kvällen.
Sarah tog körkort för drygt ett år sedan och tjänstgör rätt ofta som ”torrdocka” alltså chaufför, nykter och ordningsam.
– Vi är benhårda på att inte köra när man druckit.
Andra ordningsregler finns förstås. Folk får inte sitta på bilarna till exempel, det är för farligt.
– Själv har jag aldrig förstått mig på folk som ”burnoutar”, alltså bränner däck. Enda orsaken till att göra det är att visa upp sig. Blir någon påkommen blir det böter.

Stor fosterfamilj
Sarahs far var vaktmästare och mor var föreståndare på Folkets hus i Hallstavik. Familjen tog emot fosterbarn, en del blev kvar genom hela uppväxten och blev adopterade.
– Visst var det jättejobbigt ibland, speciellt när det kom nya barn. Då blev det konkurrens om pappa. Jag tror nog att jag ”lät” en hel del då, för att få uppmärksamhet.
Många syskon hade trassel i det tidigare hemmet.
– Varje sommar tillbringade hela gänget på Kattnäs camping i husvagn och min syster Jenny flyttade till Åland direkt efter nian och har bott här sedan dess. Hon blev jätteglad när hon hörde att jag skulle flytta hit.
För Sarahs del blev det en sväng till Skåne efter att hon klarat av sin barnskötarexamen. Hon har testat lite olika jobb, som jobb på restaurang och vårdare åt barn och utvecklingsstörda. Hon träffade Kristian på Arken och kände genast att här på Åland hör jag hemma.
– Vi sågs och sedan var det kört. Nu har jag kommit hem, det kändes tydligt, säger hon. Det var Kristian själv och så var det allt vatten som bidrog till det.

”Det ordnar sig”
Nu jobbar Sarah på Trollebo i Godby, med små barn, mellan ett och tre år gamla.
– Jag trivs jättebra med barnen. Jag riktigt saknas dem på semestern.
Något Sarah har riktigt svårt för är folk som ger sig på svaga människor eller har fördomar mot mörkhyade.
Har du något motto?
– Det finns en sak som jag ofta säger: ”Det ordnar sig”.

kiki@nyan.ax