DELA
Foto: Stefan Öhberg<07_Bildrubrik>SVETSARINTRESSE Mycket av sina svetsarkunskaper lärde sig Olof Holmqvist av Kalle Westerlund i Djurvik. Den här konstruktionen har han gjort själv. Och den snurrar genom ett knapptryck inne i huset.

Hos Olof tar idéerna aldrig slut

– Jag gör vad jag vill när andra gör vad de kan, säger Olof Holmqvist när jag kliver in genom dörren hemma hos honom i Mariehamn.

Han pekar på en golvlampa, balkongräcket, luckorna på kakelugnen och en stor konstruktion på gården med blomkrukor och lampor som kan lysa och snurra genom ett knapptryck inne i huset.

Svetsandet lärde han sig hos Kalle Westerlund på hans verkstad i Djurvik. Det blev ett stort intresse och Olof säger att han skulle göra det varje dag om han kunde. Kalle var en legendarisk finmekaniker och känd som en av den tidens skickligaste.

– Idéerna slutar aldrig att komma, av dem har jag hur mycket som helst Går ett problem inte att lösa på ett sätt så går det att lösa på ett annat. Jag ger mig inte.

Idéflödet som ständigt löper i huvudet på Olof har dock inte alltid varit lätt att handskas med.

– Ibland kan jag inte sova för att tankarna bara kommer. Min lösning för att stoppa oljeläckaget i Mexikanska golfen gav mig många sömnlösa nätter.

Oljeläckageolyckan skedde på våren år 2010 och oljan flödade ut i havet i tre månader. Det blev historiens hittills största oavsiktliga oljeutsläpp. Horizon Support Team som var en del av den exploderande oljeplattformen Deepwater Horizon vände sig till allmänheten för förslag på hur man skulle lyckas stoppa utsläppet.

Det var då idéerna rasslade till hos Olof och de många sömnlösa nätterna senare skickade han ritningar och förklaringar till Horizon Support Team. Teamet bemödade sig med att skicka ett svar till Olof där de tackade för hans hjälp, men sa att konstruktionen inte skulle gå att utföra i praktiken. Den här mailkonversationen hänger nu inramad på väggen i hallen hemma hos Olof och han pekar stolt mot den flera gånger.

Under åren som gått har Olof hunnit med många resor runt om i världen. På grund av jobbet som lastbilschaufför var han nästan aldrig ledig på sommaren, utan semestern fick vänta till vinterhalvåret.

När han var 57 år hade han sin första två veckor långa sommarsemester och den tillbringades på Lanzarote med fru Rita. Därefter har de hunnit besöka Madeira, Florida och Teneriffa.

– På Teneriffa har vi varit 23 gånger.

På onsdag, den 29 juli, fyller Olof 90 år. Det firas med kaffe i hemmet från klockan 13 för den som vill komma.

När han berättar om hur livet var under barndomen och ungdomsåren förklarar han att livet var mycket kämpigare på den tiden, men lever gör man ändå, säger han hurtigt och menar att alla minnen från det att han var 6-7 år finns kvar.

– Under kriget hände det mycket. Efter skolan fick vi gå och barka pappersved och middag fick vi inte förrän efter jobbet med det var klart. Barnarbete var det inte tal om på den tiden.

I krigstider fanns det ingen mat att köpa i butiken och han berättar om hur han låg i ett dike och såg på bombplanen komma flygande.

– Folk har sagt att jag borde skriva en bok med alla mina minnen. Nog skulle det bli en bra bok det.

I dag är Olofs rörelseförmåga begränsad till följd av en misslyckad höftoperation. Han lider av värk dygnet runt och det har stoppat honom från att promenera så mycket som han brukade göra.

– Så min ålderdom blev inte som jag önskade, konstaterar han.