”Tycker om både odlade och vilda växter”
Helena Lundberg från Finström Pålsböle ställer in böcker i hund- och katthyllan på Mariehamns stadsbibliotek när hon blir utsedd till dagens ålänning.
– Jag jobbar egentligen för Högskolan på Åland. Jag blev headhuntad till Jomala bibliotek förut, och på den vägen är det.
Du har väldigt färgglada kläder. Finns någon favoritfärg?
– Nej, egentligen inte. Det är mera att man vaknar och känner efter om man vill synas eller om man vill vara grå. Jag valde byxorna för att det skulle bli varmt idag, och tröjan har jag nyligen köpt på Emmaus. Dessutom är det snart midsommar och då passar lite färg.
Apropå midsommar, vad gör du då?
– Ja, jag plockar i alla fall inte sju blommor och lägger dem under kudden! Det vore alldeles för obekvämt, säger hon med ett skratt.
– Vi brukar cykla med ylletröjor och regnjackor till Pålsböles midsommarstång. Det är fint med midsommar. Men i år hoppas jag på bra väder, säger Helena Lundberg och börjar plocka in böcker i handarbetshyllan.
Har du någon favoritbok?
– Svårt att säga. Ofta är den senaste bra boken jag läst min favorit.
– Varje sommar läser jag ”Pappan och havet” av Tove Jansson. Den är väldigt bra, den rymmer så mycket. Både våra ljusa och mörka sidor kommer fram. När man läser den i olika åldrar ser man olika saker i boken.
Hur har din sommar varit?
– Jag har jobbat hela juni, och så har jag försökt ordna i min trädgård.
– Jag tycker om växter, både odlade och vilda. Det finns ett intresse, men min trädgård är verkligen inte perfekt. Morfar var trädgårdsmästare, så när jag var liten var jag mycket med honom i hans växthus. Det är väl därifrån intresset kommer.
Får du semester?
– Ja, i juli. Vi ska till Budapest i månadsskiftet, min sambo och mina barns far har bjudit dit oss på sin födelsedag. Jag har två barn, Karin och Nelly.
Har du husdjur?
– Min äldsta flicka tog hand om en katt, så den går runt på gården. Kanske fåglarna i våra holkar räknas som husdjur också, säger Helena Lundberg med ett skratt.
– Man ska inte ha mer än man klarar av att ta hand om. Kanske trädgården är för mycket, egentligen.
Vem hälsar du till?
– Jag hälsar till mamma, och mina döttrar.
