”Man känner nog hur mycket man tål”
Dagens ålänning Therese Gustavsson från Finström Godby träffar vi vid Lilla Holmen i Mariehamn. I famnen har hon minstingen Teo, ett år och nio månader, och hon håller ett öga på två äldre barn som springer omkring.
– Vi ville göra något roligt i dag när min pojke Tim var ledig från dagis. Och han ville ha med sig sin bästa kompis Nova. Vi kom hit mest för att se kaninerna…
Hon avbryts av Nova som är litet ledsen för hon har sprungit mot ett staket. Men hon hämtar sig snabbt och berättar vad hon har sett
– Fåglar och kaniner… och sköldpaddor!
Och så rusar hon iväg.
– Jag är vårdledig nu. Annars jobbar jag på Mattssons, i köttdisken, säger Therese.
Vad gör du på fritiden?
– Jag gillar att träna. Jag brukar dra boxercise på Valborg i Lemland. Vi har haft åtta-tio deltagare per pass. De är hängivna. Men nu är det slut för säsongen.
Hur blev du boxerciseledare?
– Jag hörde av mig till motionsförbundet och de behövde någon till Lemland. Det var en utmaning. Jag hade hållit på med boxercise sen högstadiet men jag hade ingen utbildning för det. Jag är egentligen närvårdare. Det bästa med boxercisen är att det är fartfyllt och att man får jobba med en partner. Jag gillar tuffare sporter.
Har du skadat dig någon gång?
– Nej, faktiskt inte. Man känner nog hur mycket man tål när man tränar.
Vem vill du hälsa till?
– Till min bästa kompis, Novas mamma Carola Herrgård. Hon kunde inte komma med i dag för hon har en liten hemma som skulle sova. Och så hälsar jag till min sambo Thomas Toivonen.
