”Man fryser gärna för ett gott ändamål”
Det är kallt och blåsigt utanför Sparhallen på söndagen, men när man som Mari-Ann Åkerblom brinner för sin sak gör det ingenting.
– Jag samlar in pengar till jordbävningsoffren i Haiti. I förrgår var jag vid Mathishallen och i går var jag här från tolv till kvart över två. Fast det är meningen att man bara skall stå en och en halv timme.
Hur kommer det sig att du står här?
– Jag är ju Röda kors-vän! Jag betalar medlemsavgift och jag är med i vängruppen som tar hand om gamla. Numera är jag pensionär, och när man inte har så mycket slantar själv så får man hjälpa till på andra sätt. Och jag kände med hela mitt hjärta att jag vill göra något för det här. Vi kan inte föreställa oss hur det är i Haiti. Vi får förstås ingen ersättning, men när jag hämtade mina två första bössor från Röda korset så tog jag en pepparkaka. Det får de bjuda på!
Har folk varit givmilda?
– Jo, mycket. En av bössorna som jag tog till kontoret vägde 2,6 kilo, och då fanns det en hel del sedlar i den. Vi har lappar med oss som vi kan visa upp om folk undrar vad vi håller på med, men de flesta vet nog varför jag står här med bössan. Små barn har kommit fram med en slant, och när jag frågat dem om det är veckopengen de skänker så har flera av dem nickat.
Hur är det att stå utomhus i det här vädret?
– Man fryser gärna för ett gott ändamål. Det har varit fruktansvärt kallt, mest om fötterna men om öronen också. Jag har ingen luva i dag, den glömde jag tyvärr hemma. Snart far jag hem till Vedhuggsvägen på en kaffepaus och sedan kommer jag kanske tillbaka hit en stund. Måndagen är den sista insamlingsdagen. Jag är nog ute då med.
Vem vill du hälsa till?
– Till alla som ställt upp för Röda korset. I den här kylan behöver vi alla få litet uppmuntran. Och förstås vill jag hälsa till alla givare.
