”Man får lämna in sina spargrisar”
Dagens ålänning Rita Laaksonen från Sund Björby sitter i församlingshemmet och dricker kaffe efter konserten till förmån för Kyrkans utlandshjälp/Flyktinghjälpen som nyss avslutats i kyrkan.
Du hade kanske inte så lång väg till kyrkan?
– Nej, det är bara ungefär en kilometer. Jag promenerade hit.
Vad tyckte du om konserten?
– Jättebra. Det var en njutning att lyssna.
Vad gör du till vardags?
– Jag jobbar heltid på Ålandsbanken i Mariehamn. Det har jag gjort i 40 år. Jag började den 2 januari 1976. men jag har ju varit mammaledig mellan varven så egentligen har jag inte jobbat 40 år ännu.
Har du bytt arbetsuppgifter någon gång under din långa karriär?
– Jo, en gång. Jag började i penningräkningen och nu är jag lånesekreterare och fixar alla handlingar som handlar om lån.
Ojdå, då vet du hur stora lån folk har när du möter dem på gatan eller vägen?
– Nejdå. Sånt kommer man inte ihåg!
På tal om penningräkning, tar banken emot spargrisar med mynt fortfarande?
– Jadå. Man får lämna in sina spargrisar.
Du har ju rätt lång väg till jobbet. Vad tycker du om det?
– Vintertid tycker jag inte om det. Jag börjar faktiskt ledsna på att köra. När väglaget är bra tar det 25 minuter, längre om det är vinter och halt.
Vad gör du på ledig tid?
– Jag tränar med Fananamma två gånger i veckan. Däremellan går jag ut och promenerar när vädret tillåter. Och det gör det för det mesta.
Och vem vill du hälsa till?
– Till mina son Conny Laaksonen i Godby och min dotter Alexandra Laaksonen med sambo Andreas Stenberg i Jomala. Och till deras hund Ozzy förstås.
