”Jag tyckte mycket om Is”
Dagens ålänning Kerstin Öberg vandrar runt i esplanaden och har nyss lyssnat till talen och musiken på Lindarnas dag i Mariehamn på söndagskvällen.
– Det var väldigt intressant att höra Jerker Örjans och Folke Wickström berätta om lindarnas historia. Och så blev jag så paff över att märka att lindarnas löv fakstiskt sprack ut i morse. Jag kunde inte riktigt tro på det, men så gick det.
Hon jobbar på Mariehamns stadsbibliotek sedan mer än 30 år tillbaka och har nu gått i halvtidspension.
– Jag trivs jättebra med mitt jobb.
Vad är det som har gjort att du trivts så bra?
– Det har varit intressant att vara med om den tekniska utvecklingen, datoriseringen och internet. Det har varit helt otroligt och något som har gjort att man har blivit tvungen att anstränga sig mera än annars. Boken är kvar, men i dag är det mycket enklare att låna den, presentera den och hålla ordning på den. I dag finns det låneautomater som gör det möjligt för personalen att ägna sig åt mera avancerade uppgifter.
Har inte det samtidigt lett till att arbetsplatser har försvunnit?
– Boken måste ju fortfarande upp på hyllan. Mariehamn har haft det gott ställt hittills och först nu har det börjat märkas att tiderna är sämre.
Vad gör du på fritiden?
– Läser! Just nu läser jag en afrikansk författare. Ofta får man tips på bra böcker av kunder och på inköpsrundorna blir man intresserad av vissa titlar och ställer sig på kö.
Vilken bok, om du inte hade läst den, skulle du ta med till en öde ö?
– Ulla-Lena Lundbergs senaste bok Is tyckte jag väldigt mycket om. Och Leo Löthmans Isnätter är väldigt speciell. De som skriver om närmiljön på ett allmänmänskligt sätt är bra.
Och vem vill du hälsa till?
– Till min svärmor Maire Öberg i Hammarland Marsund.
