”Jag sökte på Finlands minsta kommun”
I huset mitt i byn i Sottunga bor Pirjo Turunen från Jyväskylä på andra våningen med utsikt över vägkorsningen och den tomma skolgården.
– Jag tycker så mycket Sottunga, säger hon.
Just så. Svenskan slinter lite ibland.
– Jag lärde mig i skolan, men kommer inte ihåg något…
Hon är pensionerad lärare sedan många år tillbaka, hon fyllde 70 i april och då hissades kommundirektören flaggan utanför huset.
Vi hör på byn att Pirjo är världens mest hjälpsamma människa. Så snart hon ser någon arbeta frågar hon om hon kan hjälpa till. Detta enligt butiksinnehavaren Lotta Bäcksbacka-Karlsson.
Hur hamnade du Pirjo här?
– Jag tittade på internet och sökte på Finlands minsta kommun och hittade Sottunga. Då tänkte jag att dit vill jag flytta. Och så gjorde jag det.
Men varför just hit?
– Jag ville komma till en ö, jag älskar havet. Jag är uppvuxen i Lappland, där såg vi aldrig något hav.
När kom du?
– Jag kom i september och tänkte stanna ett år, men nu planerar jag ändå att bli här till nyåret.
Kom du hit på egen hand?
– Jo, jag har väl oroligt blod. Jag vill vara ensam och fri.
Nu får du sända en hälsning.
– Då hälsar jag till alla på Sottunga, det är så roligt att vara här.
