”Jag saknar bara påven”
I butiken på Kumlinge träffar vi Elisabeth Söderlund, född Hellberg, 84 år ung, pigg och käck.
– Inga är jag så rysligt frisk heller, säger hon med ett stort leende. Men jag är nästan alltid på gott humör.
Klarar sig själv gör hon och en syster får fungera som privatchaufför. Elisabeth Söderlund har själv en gång arbetat i butiken.
– Då på 1950-talet hade vi paragonkvitton som skrevs för hand och så var min lille pojke med här och plockade i porslinshyllan. Det fanns ju inget dagis på den tiden.
Har du bott på Kumlinge hela livet?
– Inföding är jag, men några år var jag i Helsingfors. Sedan kom jag tillbaka och då arbetade jag på biblioteket. Det var roligt. Söndagsöppet hade vi och så for jag till både Seglinge och Enklinge med böcker. De läste mycket på öarna på den tiden.
Vad gör du nu som pensionär då?
– Jag har varit på 25 bussresor och jag gör gärna reklam för Sundqvists buss för deras resor är så väl uttänkta. Jag har varit till Italien och till Nyköping och på många andra ställen.
Nu ska det komma bredband till Kumlinge.
– Ja, jag är så oteknisk så jag kan bara slå i en spik med en hammare. Jag vill virka och brodera i stället för att sitta och knappa på en sån där dator. Jag brukar säga så här: Allt nytt är bra, men man ska inte glömma bort det gamla som är bra.
Nu får du skicka en hälsning.
– Jag hälsar till min väninna Liisa Lindroos.
