DELA
© Nya Åland

”Jag hoppar in där det behövs”

Dagens ålänning, Malin Bergman, promenerar längs en väg i Östergeta. Framför sig skjuter hon en vagn, där sonen Wilmer, 2 år, ligger och tar sin förmiddagslur. Med på promenaden är också hunden Vilda.
– Just nu är jag hemvårdsledig. Wilmer har också en storasyster som är fem år gammal och går på dagis. Kimelie heter hon.
Det var ett ovanligt namn. Hur kom ni på det?
– Jag har alltid tyckt om Kim på en tjej. Sedan blev det Kimberly och till slut Kimelie.
Vad gör du annars, när du inte är hemvårdsledig?
– Jag jobbar extra lite här och var. Nu senast var jag på äldreboendet Hemgården här i Geta. Jag hoppar in där det behövs.
Malin pekar ut sitt och familjens hus som ligger drygt hundra meter ner på andra sidan vägen. Familjen flyttade in i april förra året.
Vad är det bästa med att bo på landet?
– Det är skönt att bo så här när man har barn och djur. Det är härligt med en liten kommun där alla känner alla. Jag är uppvuxen här i Geta också.
Har du alltid varit djur- och barnkär?
– Alltså, sedan jag fick barn är jag inte så mycket för djur längre! Hunden tycker jag ju om så klart, henne skulle jag inte vilja vara utan. Men barn har jag alltid gillat.
Vad har du för intressen?
– Jag tycker om att träffa kompisar. Det är mysigt att sitta ner och dricka lite te med andra mammor utan barnen.
Till sist – vem vill du hälsa till?
– Gud, vad svårt. Jag hälsar väl till min familj då. Jag kan hälsa till min sambo Ken Karlsson, då blir han säkert glad.

Minna Wallén-Widung

minna.wallen@nyan.ax