”Jag har alltid tänkt Martha”
På Marthadistriktets kontor på Styrmansgatan i Mariehamn sitter Eva Eriksson, ny projektkoordinator, som det så vackert heter. Hon började sin anställning, som är på femtio procent, i augusti.
– Nu har jag något lite hunnit ta mig igenom pappershögarna på skrivbordet, säger hon.
Vad gör en projektkoordinator?
– Vi jobbar främst med vårt stora projekt att få folk att få vardagen att gå ihop, ”Hantera vardagen”, heter det och riktar sig till föreningar i form av olika kurser. Nu riktar vi oss speciellt till integrationsgruppen, det vill säga inflyttare. Lärare är Leila Hartell, hon går till exempel ut tillsammans med kursdeltagare för att lära sig hitta de önskade varorna i butiken. Sånt som vi tar för självklart, är säkert inte så enkelt när allt är nytt.
Mer?
– Jodå. Jag ska vara en kontaktlänk mellan föreningarna, distriktet och förbundet i riket. Min roll är att finnas till hands för alla.
Hur många marthor finns det på Åland numera?
– Runt 400 och det är i blandade åldrar, alla är inte pensionärer numera.
Vad har du gjort tidigare?
– Jag har varit egen företagare och textilhantverkare och jobbat deltid i Sjökvarteret, där jag samarbetat en del med Salt, där jag också sålt mina tovade äpplen. Jag har också jobbat en del på Musikinstitutets kansli.
Har du själv varit martha?
– Faktiskt inte. Men jag har alltid tänkt Martha, så att säga. Mina intresseområden ligger väldigt nära det marthorna sysslar med.
Så, när du inte arbetar vid skrivbordet, vad gör du då?
– Handarbetar, sköter hushållet, pysslar om trädgården.
Nu får du hälsa också.
– Alla andra hälsar till sina familjer – men jag ska den här gången hälsa till min styrelse, alltså Marthadistriktets styrelse. De har visat stort tålamod med mig och alla mina dumma frågor.
