”Fritid – nåt sånt finns inte på Kökar”
På Kökars skolan parkering vid sin taxibil står Krister Hellström och väntar på skolbarn.
Han är infödd Kökarsbo av födsel och ohejdad vana och ger ett ovanligt glatt intryck.
– Jo, det sägs så, att jag är en glad prick.
Är du glad då?
– Japp. Jag är glad över att få bo på Kökar.
Och varför är det så bra?
– Jamen, det är ju bara bäst här. Hela naturen är här. Och lugnet och ron, som det brukar heta.
Har du testat andra bostadsorter?
– Jodå, jag har bott i Stockholm, men det passade inte alls för mig. Allt gick för fort där.
Går det sakta här på Kökar då?
– Nej, men här går allt i normal takt, vill jag påstå. Men jag far till Stockholm rätt ofta, för där bor min särbo Minna. Tillsammans har vi pojken Anton, 13 år. Han bor hos mig. Han trivs också bäst på Kökar.
Fungerar det bra att leva som särbos?
– Jo, det tycker jag. Bara man bestämt sig att det är så man vill ha det.
När du inte kör skolskjuts, vad gör du då?
– Då kör jag lastbil.
Och på fritiden?
– Fritid – något sådant finns inte på Kökar.
Hur ser du på Kökars framtid?
– Nu ser det ljusare ut igen, att bageriet öppnade var ett lyft och nu har vi hela klanen Carlström som flyttat hit. Det är bra!
Vad tror du om skärgårdstrafiken och södra linjen som antagligen ska drivas i estnisk regi?
– Svårt att säga. Man kan bara hoppas att det blir bra. Jag tror ingenting i dagsläget.
Nu får du hälsa till någon.
– Då sänder jag min hälsning till alla kökarsbor, både de här på plats och de i förskingringen.
