”En liten sensation med medalj”
Under helgens bowling-ÅM belönades fem spelare med guld i de olika klasserna.
Men veterantävlingens bronsmedaljör stack ut.
Möt Allan Schåman, 90-årig bowlingvirtuos från Mariehamn, och givetvis dagens ålänning.
– Det var ju en liten sensation att jag skulle ta medalj, säger han och skrattar.
De uppskattande kommentarerna från bowlingkamraterna i Mariehamns pensionärsförening har varit många. Medaljer i ÅM-sammanhang har visserligen Allan flera stycken av sedan tidigare, men att ta en när man är över 90 år är desto mer anmärkningsvärt.
– Många tyckte att jag var duktig som tog medalj. Men dagen efter tävlingen gick jag till Idrottsgården och bowlade igen, och då gick det till och med bättre än i ÅM.
Vilken är den bästa serie du har gjort?
– Jag tror att mitt bästa resultat i en tävling är 256 poäng (300 är maxpoäng, reds. anm.).
Hur mycket bowlar du nuförtiden?
– Det brukar bli en gång i veckan, ibland två gånger. Jag brukar bowla en timme per tillfälle ungefär.
Vad betyder sporten för dig?
– Jag tycker det är väldigt bra att den finns. Det är ganska många pensionärer som spelar på Åland, och det är en bra sport rent socialt. Man träffas lite då och då och spelar, men poängen är inte så viktiga längre, haha.
Har idrotten varit en viktig del av ditt liv?
– Ja, som ung höll jag på mycket med friidrott. Jag började ute på Kumlinge, där jag är uppväxt. Bowlingen började jag med när jag var i fyrtioårsåldern.
Kommer du att följa vinter-OS på tv?
– Ja, vinter-OS ser jag fram emot. Då blir man till att sitta i soffan hela tiden. Det är ju det värsta med OS, haha. Men jag får se till att bowla lite emellanåt så att man får lite omväxling.
Avslutningsvis får du skicka en hälsning. Vem vill du rikta den till?
– Till mina barn Guy och Gun-Marie, barnbarnen Johanna, Cecilia, Jonna, Lisa och Sara. Och så barnbarnsbarnen förstås; Liam, Desmond och en småtting som ännu inte döpts.
