”Det känns i blodet på nåt sätt”
– Vi ska titta lite, men egentligen ser det ju likadant ut överallt. Vi är mest hungriga och ska till Smakbyn, säger Jan Haldin, 55 år och rörmokare, när Nyan stöter på honom och familjen vid Jan Karlsgården.
– Åland är ett bra semesterställe. Att åka från Grisslehamn är billigt, inte så jäkla dyrt som när du åker med båten till Gotland. Då kan man lägga pengarna på annat.
Hellre lägger han pengar på mat och boende. Närheten till vattnet är en annan sak som Jan Haldin uppskattar. Havsvidden i Geta är en favorit.
– Frun firade sin femtioårsdag där. Det var mycket släkt och nära vänner som kom. Det är ett av mina bästa minnen från Åland.
Du har inga planer på att flytta hit?
– Nej, det är för dött. Åtminstone under andra halvan av året.
Liksom tidigare år bor familjen i en stuga vid Degersand på Eckerö. Annars bor de inte i stuga, men i hus i Upplands Väsby. De är inga seglare men tar sig ibland en tur med den tillhörande roddbåten.
Vad gör resten av familjen i dag?
– Två stycken är ute och fiskar. Och ena barnbarnet har en kompis som bor i husvagn på campingen.
Född i Vasa besöker Jan Haldin emellanåt sina kusiner där.
Känns det lite hemma då på Åland?
– Det känns i blodet på nåt sätt.
Håller du på Finland eller Sverige när det är mästerskap?
– Jag håller på Sverige.
Finska har han aldrig lärt sig, det är ”omöjligt”. Men han konstaterar att det finns ord i svenska dialekter som påminner om finlandssvenska uttryck.
– Som att man säger pärer för potatis på dalmål, som päron, efter peruna på finska.
I dag tycker han att den finlandssvenska kulturen har blivit mer och mer förfinskad.
Vad visar du helst i Stockholm?
– Man håller inte på så mycket och visar… Det nya är väl Abbamuseet. Junibacken kan man ta med barnen till.
