”Det är kanske för sent att bli yrkesmusiker”
Dagens ålänning Birgitta Bergman-Jansson från Jomala Djurvik är på väg till butiken med en Barnfiolen-kasse i sin hand.
– Barnfiolen bytte namn till Alandia strings. Det gjorde vi för att de litet äldre medlemmarna inte spela i en orkester som hette Barnfiolen, berättar Birgitta som är orkesterns verksamhetsledare.
Vad har ni på gång i vår?
– Vi skall besöka en musikskola i Gort på västra Irland i påsk. Vår violinlärare Erika Södersten har kontakter där. Deltagarna skall bo hemma hos elever, och så övar alla inför en konsert med både nordisk och irländsk musik. Kanske kommer de irländska eleverna hit på en svarsvisit sedan.
Är resan redan finansierad?
– Vi har samlat pengar, så det närmar sig.
Spelar du själv något instrument?
– Saxofon i ungdomsorkestern i tonåren, det var roligt. Jag kan läsa noter. Nu går jag en mediskurs i fiolspel med Siv Ekström som lärare. Det är kanske för sent att bli yrkesmusiker. Drömmen vore att bli violinist i en symfoniorkester men det får vänta tills nästa liv. Det är bra att ha något att se fram emot.
Hur skall man titulera dig?
– Kalla mig mångsysslare. Jag är utbildad systemvetare men har inte programmerat sedan 2003. Det här blir tjugotredje året som vi (Birgitta och maken Harry Jansson) driver Djurviks gästgård.
Hur lång är er turistsäsong?
– Från april till oktober. I år kommer de första gästerna den 15 april, de skall delta i en innebandyturnering. Hoppas att vädret blivit bättre tills dess.
Hur har ni klarat lågkonjunkturen?
– Bra, vi har ett stabilt gästunderlag. Det är många idrottsgrupper och skolklasser, besökare som gör litet kortare resor. Under den förra lågkonjunkturen i början av 90-talet ökade antalet gäster till och med. Det är roligt att vara turistföretagare i dag, det märks att det finns en framtidstro bland de yngre företagarna.
Vem vill du hälsa till?
– Jag hälsar till min brorsdotter Ingrid Bergman.
