1997636_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped

Jag ville jag vore en åländsk direktör

Från flera håll kommer rapporter numera. Det hårdnar på jobben.

Anställda sägs upp slumpvis, anställda som blir kvar hukar räddhågsna.

De starka förhandlar sig till bra löner, de lite mindre tuffa nöjer sig med mindre – man måste ställa upp för företaget, säger de.

Ingen under 30 kan ens stava till solidaritet, stämningen blir dålig, inspirationen sjunker.

Någon säger:

– Facket!

Och får svar på tal:

– F-ck it!

Jag ville jag vore en åländsk direktör, tänker Inga Heller. Undrar hur man mår när man med tåspetsen kickar till och sparkar iväg anställda, lite hipp som happ. Med långa rödmålade naglar skulle hon som en cirkusdirektör snäppa iväg gamla trotjänare, som i det där gamla loppspelet ungefär.

Ut med folk i periferin bara. De unga skulle få vara kvar, de oerfarna, de som inte kan stava till solidaritet. De i hästsvans. De som är släkt med ägarfamiljen. Helst både ock.

– Vi måste tyvärr säga upp anställda gå på grund av ekonomiska orsaker, skulle det heta.

Just så. Man bromsar i uppförsbacke.

Att en väldigt massa kompetens försvann skulle oroa föga. Antagligen skulle hon vara för korkad för att fatta orsak och verkan i denna sak.

Hennes mantra skulle vara:

”Ni ska vara glada över att ni har jobb”.

Jag ville jag vore en åländsk direktör, tänker Inga Heller på nytt, för då kunde man faktiskt göra tvärtom.

Hon skulle måna om de anställa. På riktigt. Mantrat skulle vara:

”Jobbet blir gjort och går som smort med en gåva eller gest, ett samtal och en firmafest …”

I stället för skrämd tystnad, skulle anställda sjunga ut och säga sin mening i olika frågor. Förändringar och förbättringar blev möjliga. Samarbetet frodades.

Bemötandet utåt skulle bli naturligt, vänligt, sakligt, jättetrevligt. Besökare skulle redan i entrén känna att här var det muntert, här är alla respekterade, här dras det med alla krafter åt samma håll. Här bjuder de anställda till och ger det lilla extra. Bara för att de vill.

Inga Heller är övertygad om att trygga och glada anställda jobbar bäst. Hur svårt kan det va?

 



2067955_809x436_acf_cropped

Ålands själ – eller centerns?

Aldrig har åländska kvinnor och män svikit sin stam och dess ära. Det är så det skall låta, litet lätt svulstigt. Till detta kommer...

1997637_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped

Vad jag tycker om begravningar

När treåringen i sin svarta klänning med spets dansade kring farfars kista, brast det. Och jag som hade tänkt att jag inte skulle...

2273964_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped

Aldrig mer på taket

En sensommar för tre år sedan var jag i Reftele i Småland för att hälsa på en klasskompis. Vi hade bestämt oss för att åka till...

2235687_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped

Jag glömmer aldrig Shivani

Mitt ansikte går i regnbågens färger. Mina kläder, hår och skor likaså. Jag är på den indiska landsbygden och just i dag firas...

2296729_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped

Blåbärsgott och socker och socker

Jag var stressad och hungrig och läste för en gång skull bara de största bokstäverna på förpackningen. Rubriken lovade mig ett gott...

1997642_809x436_acf_cropped

Nudging är det nya gröna

Utan att veta om det har jag ägnat mig åt nudging större delen av mitt vuxna liv. Fast hittills har jag bara nudgat mig själv. Men nu...

1997636_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped-1_809x436_acf_cropped

Nu behöver vi DRD4-7r

Du vet känslan: Du stiger av planet äntligen och den ljumma vinden blåser emot dig. När man konstaterar att det är en torsdag i april...

2103187_809x436_acf_cropped-1_809x436_acf_cropped-1

Ensam på en öde ö

Jag, precis som många människor drömmer ibland om att vara ensam. Tyst och lugnt. Bara mig själv att ta hänsyn till. Förra veckan...

1997637_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped

I vår trädgård

Vi är inga trädgårdsmänniskor min man och jag. Att vi överhuvudtaget har en trädgård säger mer om hur mycket vi älskar vårt hus,...

2273964_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped

Ena foten framför den andra

I ett svagt ögonblick för någon månad sedan tackade jag ja till att vara med i Together 4 Lifes utmanargrupp. Två personer från var...