2208586

När tiden står stilla

Vad skulle du göra om tiden stod stilla för en stund? Vad skulle du göra om klockan för ett par timmar stannat på tjugo före åtta?

Det är tisdag och klockan har för länge sedan passerat midnatt. Jag vandrar sakta hemåt i natten. Allt är stilla. Någonstans långt där borta kan jag höra dånet från den vältrafikerade motorleden som leder ut ur staden men längs min gata är allting lugnt.

Bostadskvarteren framför mig ligger tysta och tomma och de stora villorna vakar mina steg med sina mörka släckta ögon.

Plötsligt stör ett upplyst fönster den nattliga idyllen och jag rycks ur min stilla lunk. Snart inser jag att det inte är fönstret i sig som fångat min uppmärksamhet utan en detalj långt in i den tomma lokalen. En klocka. En alldeles vanlig rund analog klocka. Tjugo i åtta säger den. De mörka stillastående visarna avtecknar sig tydligt mot den vita urtavlan. Tjugo i åtta. På min sida fönstret slår klockan snart halv två.

Innanför de stora glasrutorna står tiden stilla. Jag rör mig sakta vidare. Passerar fönster efter fönster. I natten tycks den varma upplysta idyllen surrealistiskt oäkta. Som att den inte egentligen existerar. Längst in i det sista rummen sitter en kvinna böjd över en dator. Hennes blonda välkammade hår faller mjukt över spända axlar. Hon kämpar för rättvisa tänker jag. Imorgon är en stor dag. Hon har en slutplädering i ett viktigt mål. Det handlar om barn. Barn som farit illa.

Jag vänder mig bort och vandrar vidare i natten. Vandrar vidare i världen där klockan obönhörligt närmar sig två. Jag funderar på kvinnan. Funderar på tiden. För kvinnan i rummet där tiden står stilla är målet personligt. Det handlar om henne. Hon har ett helt liv att reda ut. Varje kväll när klockan slår tjugo före åtta och tiden står stilla passar hon på att gräva djupare. På samma sätt som jag försöker reda ut mig själv under min långa promenad.

Jag avundas kvinnan. Vi båda har milslånga labyrinter att utforska i oss själva men i rummet där kvinnan sitter finns ingen tidsgräns. Hon har all tid i världen. Det har inte jag. Min klocka fortsätter gå och jag har inte blivit ett dugg klokare. Men bilden av den kämpande kvinnan bär jag med mig.

Hennes tidlösa kamp får följa med på min fortsatta resa genom livet. Ett liv där klockans visare, gång på gång, kommer att passera tjugo före åtta.



AlexandraG

Om att inte vara en morgonmänniska

Jag har länge levt i tron att jag är en morgonmänniska. Jag vill vara en morgonmänniska, därför har jag sagt att jag är det. Jag...

2224043

Upp till kamp mot björkarna!

Det började för sju år sedan med några björkkvistar som fick slå ut i lövning inomhus. Jag började må dåligt. Insåg att det...

Patrikd

Show viktigare än förnuft i valkampanjer

Det är med skräckblandad förtjusning man följer med presidentvalskampanjerna i USA. Nu verkar det som om affärsmannen och...

1997634

Osannolikt ¬– men lik förbannat

För en tid sedan såg jag ett tv-program om svenska Ufo-entusiaster med DN-journalisten Clas Svahn som ledare. Efter det stötte jag på...

Snälla, gör mig inte besviken

I helgen startade vårfågeljakten på de åländska skären. Samtidigt gick startskottet för en helt annat typ av jakt. En jakt som...

2220117

Rockgubbarnas tid är över

Det här kanske upprör vissa, men rockgubbarnas tid är över. För hur intressanta är egentligen Rolling Stones och AC/DC år 2016? Inte...

1997634

Den goda människan på Badhusberget

Det var en av de första gångerna på den här sidan millennieskiftet som jag sprang uppför vägen till Badhusberget. Sprang och sprang...

Du kan få träffa Prince här

Hur många måste dö? Svaret är förstås alla, säger jag om och om igen när folk räknar upp stora stjärnor som lämnat oss i år....

Om romantiska telefonstunder och sånt

Jag läste någonstans att människan i dag tar in lika många nya intryckt per dag som människor som levde för hundra år sedan fick ta...

Oväntade smällar

En släkting till mig körde i Åbo då det small till ordentligt. Först en gång och sedan en gång till. Fan, tänkte han, punktering....