2231935_809x436_acf_cropped-1

Att möta ett mystiskt folk

Allt är nytt vid första anblicken. Lakritsyoghurten och pannkakorna. Och så var det här med den åländska stoltheten förstås – den måste jag genast hitta! För jag upplever allt för första gången, då jag aldrig tidigare besökt Åland.

Som norrlänning var man i stället hänvisad till kryssningar till Vasa, när den linjen fungerade som den skulle. Som den gör här.

Det närmaste jag har kommit Åland var när jag för Norrtelje Tidning intervjuade en ålänning som tagit in på en camping vid Kapellskär, ”då Åland kändes för trångt för en husbilssemester”. Ålänningen var Börge Jansson, en tidigare medarbetare på Nyan, som berättade för mig om tidningens framgångssaga. ”Där vill jag jobba nångång”, tänkte jag.

Ett år senare gör jag det. Min allra första resa skedde med m/s Rosella förra söndagen. Det skulle förstås ske under en storm. Så det var på vingliga ben och med en molande värk i armen efter att hetstagit TBE-sprutan, som jag slutligen gick iland här – illamående utan att ens ha besökt färjans taxfree.

Redan första dagen gick jag vilse.

I baksmällan efter jungfrufärden irrade jag runt på de underliga, röda vägarna – allt för att undkomma fästingarnas bakhåll bortom trottoarkanterna.

Väl framme på redaktionen nämnde jag lyriskt det vackra stadsbiblioteket, som hade fått stå kvar utan att offras i någon sanslös rivningsiver. Till min förvåning fick jag veta att det var relativt nybyggt. Jag häpnade: Ålänningar har alltså anammat sitt kulturhjärta och förvaltat det väl! Kanske är det häri den åländska stoltheten ligger?

Snart kunde jag också hitta stoltheten i språket, som värnas mer här. Jag vet nu att ”äpple” heter ”äppel”, att ”potatis” heter ”pär” (som i Norrland!) och det mest makabra – att Finland heter ”riket”, som något mörkt och avlägset taget ur Lars von Triers ”Riket”!

Min resa in i Ålands hemligheter har bara börjat. Jag har sommaren på mig att lära känna öriket. Och undrar redan hur Åland och dess mystik kan kännas för trångt. Men så har jag heller ingen husbil.



2231988_809x436_acf_cropped

Återinför museikortet

När Ålands kulturhistoriska museum öppnar i sommar kostar inträdet 8 euro per person. Det är en hög tröskel för både ålänningar...

Spillkråkan – en ångvissla

Nu borde man vara vaken och ute i naturen dygnen runt, suckar Inga Heller, i denna mest hänförande och genomhärliga årstid. Om man nu...

Makt att förändra – eller sälja sin själ

Politik handlar, i de flesta demokratier, om att förhandla för att nå åtminstone en bit på vägen till sitt slutmål. Men frågan är...

Ny hamn, ny famn

En era är över. Min rädsla för havets nycker har lagt sig för gott. Mitt huvud slår aldrig mer i rufftaket. För nu är segelbåten...

2230976

Varför köpa vattenskoter när man inte köpte en ko?

Postens köp av vattenskotrar har blivit en ”snackis”. Posten motiverar sitt köp med att de vill ge sina kunder en upplevelse som...

Gröngöling blir grönsak

Grönt. Gräs. Löv. (Löfven och Lövin.) Nu. Skönt. Grönt som lindarna i Esplanaden; det vill säga solgrönt, nygrönt, glittergrönt,...

2230437

MSÅ står inför ett vägval

Moderat Samling Åland står inför ett vägval när Johan Ehn efter 10 år som partiledare väljer att inte ställa upp för omval. Åtta...

2229798

Onödig försiktighet drabbar åländska odlare

Ålands prisas för sin äppelodling. Samtidigt bromsar landskapet äppelodlingen genom att dra ut på begränsningar i samband med ett...

2228721

Statskassan ska fyllas med ökat fylleri

Regeringen i Helsingfors lyckades i torsdags enas kring frågan att tillåta försäljningen av starköl i mataffärer. Men hur stor blir...

2228413

Nu kan Åland andas ut

Det var inte bara på Åland det drogs suckar av lättnad över beskedet i går att chipsfabriken blir kvar i Haraldsby. Det gjorde...